Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 2

aa a OA 11 MV 410 Å1 89 Oh 2 det land i Europa, näst Kyrkostaten, som t betalar dessa utgifter med det största proi centvisa belopp af sin befolkning. Föreningen använder på sin diplomati större summor årligen än Danmark, Holland, Belgien och Portugal, hvilka alla otvifvelaktigt stå öfver oss i afseende på materiella hjelpkällor och möjligen äfven ipolitisk betydelse. Det klagades öfver, att vi hålla dyra diplomater i Konstantinopel, Wien, Haag, Briissel och Madrid, icke för att bevaka våra kommersiella intressen! på dessa platser, utan för att upprätthålla och bevara vårt politiska anseende!! och inflytande hos dessa makter (!). Jem1 6 förelsen med andra stater visar klart, att vår diplomati hittills kräft alltför stora uppoffringar, utan att bereda oss synnerlig nytta. : Till det gemensamma konsulatväsendet bidrager Norge nu med 30,000 och Sverge med 40,000 specier. Norges utgifter här-x för ha på de sednaste 10 åren ökats tillj det dubbla, eller med 15,009 specier. Utom detta direkta statsbidrag, erläggas utaf våra fartyg afgifter till konsulernas aflönande. Flera kostsamma orimligheter påvisades: i Tanger, som på tre år blott varit besökt af ett enda norskt fartyg, ha vi en konsul, som är aflönad med å, O00 specier årligen; Buenos Ayres, Rio Janeiro och Malta nämndes såsom allt för väl aflönade konsulatplatser, i jemförelse med hvad Danmark betalar sina konsuler på samma ställen. Våra tankar rörande denna vigtiga sak uttryckas korteligen sålunda: Storthinget har hittills brukat bevilja de här omhandlade utgifterna med en rund summa, sådan den af regeringen blifvit begärd, utan att thinget haft tillrälle att se, huru de begärda medlen i detalj blifvit använda. Detta måste verkligen sägas vara orimligt, likasom det ej heller med nödvändighet är grundadt i förhällandets natur. Storthinget har utan tvifvel ej samma frihet vid denna bevillning som vid andra; det kan således ej vägra densamma alldeles utan att begå ett ingrepp i de unionella bestämmelserna och är förpligtadt att taga! billigt hänsyn till det en gång beslutade i afseende på bevillningens storlek, enligt hvilket en viss proportion förefinnes mellan Norges och Sverges tillskott. Men någon absolut bindande proportionssiffra kan dock ingalunda uppställas; storthinget har att taga hänsyn till Sverge och det en gång beslutade förhållandet å ena sidan, men å andra sidan till vår egen heder och våra! egna intressen. Dessa hänsyn medföra visserligen, att storthinget måste behandla denna bevillningssak med varsamhet, men det behöfver dock ej godkänna allt hvad som fordras, utan något slags kontroll. Storthinget bör, utan att stöta någon, kunna bevilja mindre än som hvarje gång begäres, och det bör vara berättigadt att! till sin bevillning knyta uttalanden, hvilka afse förändringar och besparingar i det bestående; men för att kunna sättas i stånd härtill blir det nödvändigt, att storthivget får en öfversigt öfver denna budget. Sverdrups efter långa debatter antagna förslag om aflåtandet af en anmodan till regeringen om att hädanefter framlägga ett specificeradt budgetförslag i dessa saker, var fördenskull fullkomligt grundadt;han framhöll det orimliga uti att storthinget härvidlag skulle blindt bevilja, hvilket han äfven fann kränkande för vår nationalkänsla. Vi sakna, som bekant, det rättsliga in4 flytandet på ledningen af dessa angelägenheter, då utrikesministern, i hvars hand det hela ligger, är uteslutande svensk embetsman och blott har ansvarighet gentemot Sverge, icke inför oss. Sålunda blir det inflytande, som storthinget kan utöfva på våra diplomatiska och konsulatsangelägenheter, allenast ett moraliskt; men vi antaga, att en opinionsyttring af storthinget, isynnerhet då den stöder sig vid en liknande af den svenska riksdagen, skall ega sin kraftiga betydelse. Vara svenska vänner skola efter detta icke bäri se något unionsfiendtligt sinnelag från norsk sida; tvertom står storthingets beslut fullkomligt i harmoni med opinionen på riksdagen rörande dessa vigtiga angelägenheter. Jultiden är för de högre klasserna icke någon glad tid i vår hufvudstad, alldenstund de serskilda familjerna koneentreraf sig med sin umgängeskrets inom en trång!, vsSällskaplighet: Baler och lustbarheter, börjas först efter juldagarne. Deremotli firar man på landet och i småstäderna!! julen i 20 dagar, hvarför en mängd unga lt män föredrager att lemna den tysta sta-: den och besöka sina vänner utom densamma. Vi begagna julklappar i aldra-!c största utsträckning, och butikerna äro dels sista dagarne före jul fyllda med folk, I isynnerhet damer, som köpa presenter för l julaftonen. Julgranar begagnas i alla hus, ll och fattiga barn vandra omkring med jul-ss stjernan från gård till gård eller sjungass utanför dörrarne. Ett vackert drag utgör sl t f ö e i t t e u 8 den i sanning storartade välgörenhet, som om julen visas af enhvar familj. : Hamnen är ännu fri från is, så att ångfartygen kunna föra julgäster fram och tillbaka, och vi ha så pass före, att slädarne kommit i gång. Vädret är vac-si kert och månan lyser klar från tidigt på eftermiddagen. UTRIKES.