Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 1

handahällas, i den mån nödigt antal af dessa blan ketter hunnit tryckas och till orterna affärdas. Särskildt fästes uppmärksamheten derå, att Stockholm samtlige brefbärare äro utmärkta ge nom en å brefväskan anbragt nummer, hvilke: bör uppgifvas, då anmälan göres om någon a viss brefbärare begången förseelse. Af de förenämnda reklamationslängderna ha blifvit bland annat ådagalagdt, att ett stort anta af de förkomna brefven, ehuru orekommenderade innehållit penningar. I flera länder, såsom Danmark, Frankrike m. m. är vid laga ansvar förbjudet, att i orekommenderade bref försända kontanta medel. Något dylik stadgande har Generalhoststyrelsen icke ansett sig böra söka utverka för korrespondensen inom Sver ge, helst öfvervakandet af en dylik föreskrift iakttagande kunde gifva anledning till en sådar granskning af de till postbefordran inlemnade brefven, som å postanstalterna icke får ega rum Men då den nämnda omständigheten att, enlig hvad väl bekant är, mycket ofta penningar försändas i orekommenderade bref, icke annat kan än för oredliga såväl postbetjente som enskilda bud medföra en stark frestelse till tillgrepp, har Generalpoststyrelsen funnit sig böra till den korresponderande allmänheten ställa en uppmaning, att icke genom penningeförsändning i orekommenderade bref gifva anledning till brott emot eganderätten och minska den säkerhet för de till postbefordran inlemnade försändelsers riktiga fortkomst, som skäligen borde kunna påräknås. Anledningen att vid penningeförsändning med osterna undvika rekommendation, bör också vara äsentligaste mån undanröjd, icke allenast genom den år 1866 vidtagna nedsättningen från 35 till 24 öre i afgiften för meddelande af sluten rekommendation, utan ännu mer genom de i sednare tid införda postanvisningar, hvilka bereda tillfälle att, mot en afgift, som för belopp intill 50 rdr utgör nndast 20 öre, verkställa försändning af penningar emellan alla de orter, å hvilka sinnes postkontor eller postexpedition; dervid äfven vinnes den förmån att, genom ett af postanstalten utfärdadt qvitto, kunna styrka beloppet af de öfversända medlen. Dessutom erbjuda postanvisningsbref den fördelen, att utan tidsutdrägt varda adressaterna tillsända med brefbärare eller i lösväska, då endast för lyftandet, sednare, af det å brefven tecknade beloppet beböfver iakttagas den inställelse å postanstalten eller det öfrersändande af qvitto derå, som för alla rekommenderade brefs utbekommande erfordras. Hvad här ofvan blifvit anfördt, jemte kännedomen deraf, att — ehvad upplysningar än kunna vinnas om förkomna penningar, som funnits inneslutna i orekommenderade bref — dessa medel icke af Postverket ersättas, skall, vågar Generalpoststyrelsen hoppas, hos den korresponderande ilmånheten stadga öfvertygelsen derom, icke alleast att hvar enskild korrespondents egen fördel juder att, icke annat än under rekommendation ler med begagnande af postanvisning, med poterna försända kontanta medel eller värdepapver, utan äfven att hvarje afrikelse från denna nom alla postförvaltningar gällande regel i sin hån bidrager till att minska den säkerhet för friga postförsändelsers riktiga fortkomst, som mder andra förhållanden kunde påräknas. Stockholm den 27 November 1868. Kongl. Generalpoststyrelsen. Pre