Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1868, sida 3

— UTRIKES, TYSKLAND. Ett rykte har förefunnits, att grefve Bismarck begagnat sin vistelsei den Sachsiska hufvudstaden till att förbereda konung Johan på nödvändigheten af, att den sachsiska armben blef förlagd till Rhenpreussen, hvaremot en preussisk armåkår skulle inrycka i Sachsen. Ett annat meddelande af samma slag finnes i en korrespondens från Wien, der det heter, att den nordtyske förbundskanslern efter sin återkomst från Dresden till Berlin skulle hafva telegraferat till den preussiske ambassadören i Wien, Werther, och ålagt honom att föreslå rikskansleren Beust följande vilkor för Österrikes neutralitet i händelse af ett krig mellan Frankrike soch Preussen: 1) Preussen garanterar I det österrikiska territoriets integritet; 2) Preussen löser slesvigska frågan i gemenskap med Österrike; 3) en del af konungariket Bayern införlifvas med det österrikiskt-ungerska riket; 4) det stiftas ett sydtyskt förbund, i hvilket Österrike får ett obetingadt öfverherravälde. Dessa anbud blefvo emellertid icko blott tillbakavisade af Beust, utan denne underrättade äfven bayerska regeringen om de planer, grefve Bismarck hade på Bayern. ,,Nordd. allg. Zeit. förklarar naturligtvis hela denna berättelse för en ,röfvarhistoria. Det kan icke heller nekas, att åtskilligt deruti är temligen plumpt tilltaget, såsom t. ex. annexionen af ett bayerskt territorium till Österrike. En annan fråga är, om den allmänna situationen i Europa icke just nu erbjuder någon likhet med förhållandena i April 1867 (under striden om Luxemburg), och om Bismarck icke, likasom då, gör allt sitt till att rubba; vänskapsförhållandet mellan Frankrike och Österrike, I Wirtembergs deputeradekammare har under dagarne från den 16 till den 20 dennes stått en mycket häftig strid angående tre särskildta adressförslager, förelagda af det stortyska, det preussiska och midtelpartiet som svar på throntalet. Det preussiskt sinnade partiets förslag förkastades vid första läsningen med 64 röster mot 23; midtelpartiets förslag, som begärde en vilkorlig anslutning till Nordtyskland, blef likaledes förkastadt med 51 röster mot 36; det stortyskt-demokratiska förslaget deremot (protest mot hvarje närmande till Preussen) antogs med 46 röster mot 41. Regeringen blef derigenom bragt i den obehagliga ställningen att behöfva mottaga en adress, som innehöll en förklaring om misstroende till Preussen. Ehuru — som man vet — regeringen hyser samma åsigter om Wirtembergs sjelfständighet som deputeradekammarens majoritet, trodde ministerpresidenten Varnbiler sig böra afvärja en så eklatant demonstration mot Preussen. Dertill kom, att det stortyskt-demokratiska partiet i en väsendtlig punkt hade regeringen emot sig, nemligen med afseende på författningsfrågan. De sydtyska demokraterna — med Karl Mayer, Trubert, Freese m. fl. i spetsen — torde måhända vara i våra läsares hågkomst från de tal de höllo vid skyttefesten i Wien förliden sommar. Deras ideal är en tysk federativ-republik; för närvarande önska de bilda ett sydtyskt statsförbund på basis af Pragerfredens art. IV, men med anslutning till det tyska Österrike och Schweiz; under alla omständigheter önska de införandet af Schweiz politiska institutioner. Genom sina republikanska tendenser ha de kommit i opposition till regeringen. Varnbiler hade derföre under adressens andra läsning en dubbel uppgift att lösa, nemligen: att förebygga en demonstration till förmån för den preussiska annexionen, samt att på samma gång tillbakavisa de sydtyska federativa ideerna. I detta syfte höll han ett tal, hvilket hade till följd, att vid andra läsningen äfven det stortyskt-demokratiska adressförslaget blef förkastadt med 49 röster mot 38. Det har således ingen adress kommit till stånd. Det är klart, att det preussiskt sinnade partiät har allt skäl att vara särdeles belåtet med denna utgång af saken. ITALIEN. Att döma efter yttrandena i de uti Florens utkommande tidningarne, har ministörförändringen i Paris tramkallat den allmännaste belåtenhet. Markis Lavalette anses i Italien ingalunda såsom någon vän till den påfliga kurian eller till den franska occupationen i kyrkostaten. De ultramontana tidningarne uttala helt öppet sin fruktan för, att den nye franske utrikesministern skall gå för långt i sin enZhusiaom för Ttalian