Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1868, sida 2

ren vunna. Jag menar härmed djuplodningarne, hvilka, oaktadt det tidödande och ansträngande vid dem, fortsattes med en ihärdighet, som väl var förtjent af den bästa framgång. Genom dessa har svar erhållits på åtskilliga frågor, af hvilka ett par här må antydas. Hvilken rår om Spetsbergen? — är en fråga, som jag ofta nog fått besvara. Den ovisshet, som i detta afseende råder, gäller ej blott den politiska herrskaren (hvilket äfven kan vara likgiltigt, då dessa öar och deras invånare nog kunna sköta sig utan någon öfverhet), utan äfven verldsdelen. Europa eller Amerika? Beläget med sin sydspets från Europas nordligasto udde, Nordkap, på omkr. 60 svenska mils afstånd, men förmodligen på ej mer än 40 från Grönlands ostkust, skulle man väl kunna vara frestad anse det vara amerikanskt, isynnerhet som dess såväl djurverld som vegetation visar en i vissa afseenden frappant öfverensstämmelse med det arktiska Amerikas. Följden häraf har äfven blifvit, att Spetsbergen än förts till den ena, än till den andra verldsdelen — stundom till ingendera, utan i geografiska läroböcker med tystnad förbigåtts. — Denna fråga torde nu kunna anses fullt afgjord: Nordkap får afstå från rangen af Europas nordligaste punkt och denna ära tilläggas nordspetsen af den lilla Ross Islet bland Sjuöarne (80 gr. 49 min.) Genom djuplodningarne visade det sig neml., att från norra Norge sträcker sig en med Beeren Island och Spetsbergen sammanhängande bank, så att högsta djupet mellan Norge och förstnämnde ö ingenstädes befanns öfverstiga 270 och mellan sistnämnda ö och Spetsbergen 150 famnar samt t. o. m. på ett ställe ej utgjorde mer än 15 samnar. Vester om Spetsbergen mot Grönland sänker sig deremot hafsbotten genast högst betydligt, så att t. o. m. så betydliga djup som 2,170 och 2,650 famnar anträffades. Mellan Spetsbergen och Amerika är således ett väldigt Ginnunga-gap befästadt. Betydligt förökadt värde erhålla dessa djuplodningar derigenom, att en stor del af dem ej skett endast med tillbjelp af ett vanligt sänklod utan med en s. k. Bulldogg-apparat (så benämnd efter det fartyg, som först använde en dylik), bestående i tvenne mot hvarandra vända skopor, hvilka vid beröringen med hafsbotten sammanslås och sålunda tillåta upphemtandet af bottenprofver. Jag förbigår dessas vigt såsom lemnande upplysningar i geologiskt afseende och vill blott påpeka några zoologiska iakttagelser, som ärigenom kunnat göras. Tänka vi oss ett djup af t. ex. 2,000 famnar, hvilket oerhördt tryck måste ej de ofvan liggande vattenmassorna utöfva? På hvarje punkt pressar den med ej mindre än omkr. 350 atmosferers tryck — och kunna väl djur finnas, så konstruerade, att de förmå uthärda en så förfärlig börda? Lägga vi härtill, att, såsom direkta observationer gifva vid handen, hafsbottens temperatur oföränderligt torde vara obetydligt öfver fryspunkten, samt att säkerligen ingen enda solstråle mäktar genomtränga denna väldiga vattenmassa, utan ett ogenomträngligt mörker ständigt der råder, så synes väl allt hafva sammansvurit sig att göra ett djurlif derstädes omöjligt. De gjorda djupdraggningarne hafva dock visat motsatsen. Från högst betydliga djup (från 1,000 famnar till det högsta anträffade) hafva förutom massor af små, mikroskopiska foraminiferer upphemtats representanter af flera djurordningar såsom mollusker (både Oephalopkora och Acephala), kräftdjur (erustaceer af ordningarne Cumacea, Amphipoda och Isopoda, bland hvilka troligen några nya former), ringmaskar (de näst foraminifererna talrikaste både till arter och individer samt relativt många hittills obekanta), ett märkvärdigt Holothuria-likt djur, hafs-svampar (Spongier) o. s. v. Denna tillvaro af en åjurverld på dessa betydliga djup är dock ej det enda, som förtjenar uppmärksamhet; de upphemtade djurens svaga, mjuka byggnad och mångas väl utvecklade synorganer skulle nästan kunna fresta till tvifvel om de gällande åsigterna rörande vattnets betydliga tryck och Jjusets totala frånvaro på djupet. — Kortligen, dessa bidrag till kännedomen om djurlifvet på större djup skola säkerligen, då de engång hunnit fullt vetenskapligt bearbetas, mottagas såsom varande bland de vigtigaste, som i detta afseende hittills blifvit lemnade — och deras värde förringas i sanning ej deraf, att de erhållits omkr. 80:de och 81:sta breddgraderna, i den eviga isens närmaste grannskap. (Forts.)