Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1868, sida 3

gjordt har dels redan varit synligt i tidningarne, dels skall jag i nästa bref utförligare relatera det. Mitt yttrande rörande den föregifna Vestervik — Nässjöbanan bestod blott deri, att jag helt enkelt berättade, det uppgiften om att Ekesjöboarne skulle slagit ur hågen föreningen med Oskarshanmsbanan för att ansluta sig till den förstnämnda var falsk och gripen ur luften. Derjemte tillade jag att om man här i Ekesjö icke ansluter sig till Oskarshamnsföretaget sker detta endast i det fall, om man beslutar sig för byggandet af en egen bana med ändpunkt i Ekesjö. Vidare härom framdeles. Hvad beskyllningen emot mig för 5osanningarvidkommer, så låter jag denna beskyllning stå för Vesterviksbladets räkning. Det är sannt att Vesterviks hamn , utgöres af en utaf naturen danad rymlig bassin, omsluten af land och holmar, likräl saknar denna hamn något, som väl är ett ganska vigtigt vilkor för att en hamn skall få namn af ,,den bästa i den sak, hvarom fråga är. Den har icke något tjenligt inlopp; tvärtom är dess inlopp ytterst svårt och för segelfartyg tillochmed farligt. Detta har , Vesterviks Veckoblad helt enkelt tigit med; oaktadt det väl icke borde vara ,bladet obekant, att det påpekade förhållandet sär allmänt kändt. Rörande Oskarshamns tjenlighet såsom nederlagsplats för ryska handeln, så itnöjer jag mig med att anföra, hvad en aktad insändare till en af rikets tidningar derom yttrat. Han säger: , Nu är fallet att Oskarshamn är den mest isfria af alla våra östliga hamnar och såtillvida bäst lämplig för denna transitofart; det är lerföre ej blott för denna ort, utan äfven ur nationell synpunkt betraktadt, ett vigtigt företag, att istadkomma en sammanbindningsbana mellan Nässjö och Oskarshamn. Härmed anser jag mig tillfredsställande besvavat repliken i ,,Vesterviks Veckoblad, och ämnar cke vidare återkomma till samma ämne. Kunna Vesterviksboarne förr eller sednare åstadkomma en nela året igenom oafbruten kommunikation med Ryssland, så är ju denna sak af så storartad och framstående beskaffenhet, att alla öfriga lokalinressen dervid böra försvinna; — och vi gratulera lem at hjertat dertill. Höstterminen i härvarande elementarläroverk och olkskolor afslöts förliden vecka. Som jag redan örut nämnt existerar här en donationsfond, hvilcen bland annat afser att åt de fattigaste barnen nom de sistnämnda skolorna bereda understöd i däder. Dylikt understöd utdelades äfven i år, warjemte genom medel, skänkta af länets landsing, premier till de för flit och seder framstående unde gifvas. Ä Man förundrar sig mycket öfver, att regementsnöten med vederbörande regementen är att i somnar förvänta härstäådes. De redan förut högt uppagade priserna, synnerligast å foder, blifva dergenom ytterligare höjda, och den stackars landtrukare, som icke har hjerta att se sina kreatur ör foderbrist svälta, får dyrt kännas vid följderna f omnämnda möten. Hafren, den fattiges tillflykt nder hårda tider, lär väl knappt i vår kunna för ågot pris få köpas, då större qvantiteter deraf tgå för hussarregementets hästar, i händelse nåot möte för sistnämnde regemente blir utaf. Ragbart.