Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1868, sida 3

—— Blandade ämnen. Ny byggnad för en tidning. Från Paris sxkrifves till danska tidningen ,,Dagstelegrafen: Vid quai Voltaire råder för närvarande en stor verksamhet. Hundradetals arbetare äro här aa, soch natt i oafbruten sysselsättning med att uppföra den stora, praktfulla byggnad, som skall tjena Åsom tryckeri och redaktionslokal för den nya Monitören. Den 1 Januari utgår terminen för det; sällskap, som under de sednaste 10 åren ensamt haft rättighet att trycka och utgifsa tidningen, och det är en boktryckare vid namn Wittersheim, som har tillhandlat sig rättigheten för de nu före jande 10 åren. Dyrt har han nödgats betala den och dessutom förbinda sig att dagligen ställa 55, OO exemplar till ministeriets disposition samt att inrätta allt så, att tidningen på Nyårsdagen kan utkomma i sin nya skepnad. Ända till den 25 Nov. nödgades han vänta på den ministeriella stadfästelsen och kunde först då lägga hand vid verket. Han hade eudast 5 veckor på sig för att få byggnaden upprest, lokalerna inredda, maskinerna uppställda och allt dithörande utföråt. Men att döma af det sätt, hrarpå man har börjat, förefinnes intet tvifvel om att denna Jätteuppeift skall lösas och att allt skell blifva färdigt på bestämd tid. Tvenne ångmaskiner, hvilka uppfordra materialier från. vagnarne upp på ställningarne, arbeta beständigt, det ena laget af arbetare aflöser det andra, icke en gång på natten afbrytes arbetet, en mängd elektriska lampor af en ny konstruktion upplyser platsen, och således går arbetet lika raskt om natten som om dagen. I nedra våningen skola 5 pressar uppställas, hvilka kunna trycka 30,000 exemplar i timman. Tidningen kommer hvarje afton att utgå i 400,000 exemplar och skall heta Journal officiel de VempireX, Den gamla monitören skall under namnet ,, Moniteur universel! fortfarande såsom hittills utgifvas, men naturligtvis utan någon officiel karakter. Å Preussiska armden. Preussiska folket (i de I gamla landsdelarna) har under de 19 åren från 1849 till 1868 betalt 1,285,202,492 thaler i skatter. Af detta belopp hafva, enligt officiella uppgifter, 70 procent användts: till underhåll af arm6en och flottan. Ulsaldska memoirer. I ,,Fsedrelandet skrifyes: Bland de papper, som efter Eleonore Kirstine Ulfelds död skickades till hennes son i Österrike, var äfven en dagbok, som hon fört under sin fängenskap på Blåtorn, och som är börjad,.674. Alla Ifeldskå papperen egas nu af grefve Waldstein. som på qrinnolinien är en ättling af Danmarks bekanta rikshofmästare och som eger betydliga gods i Ungern och Böhmen. Dagboken kommer nu att utgifvas i Köpenhamr, hvilket isynnerhet kan tillskrifvas danska gesanåtens i Wien, kammarherre Falbes, isver och intresse för saken. Danska litteraturhistorien eger få memoirer, och de få, som snas från förra århundraden, äro till större delen torra anteckningar, hvilka endast uppgifva hvad den eller den har gjort den eller den dagen; man får icke bilden af någon personli het, enär egna tankar och stämningar icke meddelas. Detta är deremot icke förhållandet med Eleonora Kirstines dagbok. I denna möta vi en vinna, som dag för dag uttalar sina känslor och betraktelser så klart och tydligt, som om man hörde henne sjelf tala; och den bild, vi få af den olyckliga konungadottern, förmår i högsta grad fängsla vårt intresse. Det är en till själ och kropp kraftfull personlighet, en i alla hänseenden bestämdt utpreglag karakter, som synbarligen står vida öfver sin make, hvars flesta handlingarjust röja en förvånande brist på hållning och bestämdhet. Att det är drottning Sophie Amalie, som är skuld till hennes olycka, synes tydligt, ehuru det naturligtvis af fruktan för upptäckt icke säges rent ut; men konungen är vänligt stämd mot henne, det vet hon mycket väl. Om Ulfelds planer ooh afsigter kan man icke vänta sig att få yeta något. Han omtalas icke mycket. Då Eleonore Kirstina får underrättelse om hans död tackar hon Gud för hvad som skett, ty nu slipper han att plågar mera af sina fiender. Man har bittills trott, att hon behandlass ovanligt strängt i fängelses; och vi hafva alla i vår ungdom sörjt öfver Åen olyckliga qvinnan, som var beröfvad nål och penna och som i 22 långa år måste försmäkta ensam i ett litet tornrum, utan att någonsin få komma ut; men enligt hennes egna anteckningar, åtnjöt hon efter gen tidens seder särdeles god behandling, ehuru hon icke fick lemna sitt rum. Hon erhöll en god riklig föda och bade en jungfru, som passade upp åt henne, Boken utgifves af biblioteksassistenten S. Birkot Smith, och grefve Waldstein ämnar skritva ett företal om sin slägtskap med, Ulfeld. Fransk frihet. Parisertidniagen , Sideles meddelade för någon tid zedan enförordning af en borgmästare i Kule-departementet, i hvilken följande stadganden förekommo: I betraktande af att ommunalmyndigheterna hafva sig ålagdt att upprätthana god ordning och aktning för goda seder 1 de offentliga församlingsoch förlustelselokalerna, och då det är af synnerlig vigt, att de offentliga balerna, och till och med de enskilda balerna icke urarta i tygellösa och 5stormande samqväm, så hafva vi beslutat: Art. 1. Ingen offentlig eller enskild bal får under några omständigheter ega rum utan borgmästarens tillstånd. Detta tillstånd: skall viseras af poliskommissarien och förnyas