Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1868, sida 2

antaga, att det skall blifva slut på den bestämd, men moderat, i motsats till föreblicket saknade tillräcklig energi, men å politiska scepticism — väl utan stor svårighet kunnat förmå honom. Då han såsom ambassadör i Konstantinopel noga lärt känna orienten, så torde man kunna obestämda politik, som Moustier omfattat. Hvad Forcade de la Roquette angår, så har man fästat uppmärksamhet vid, det han inträdde i kabinettet dagen efter kejsarens s. k. liberala Januaribref. Han är trädaren Pinard, hvilken osta i rätta ögonandra sidan icke sällan förgick sig genom sina obetänksamheter. Moustier har blifvit utnämnd till senator. Äfven Pinard var erbjuden denna utmärkelse, men i känslan af sårad fäfänga afslog han anbudet derom i sista stunden, så att det sfärdiga dekretet derom makulerades på sual se början till en regime, som vid kabetydelsefullare, som han ännu under den mot krigsministern marskalk Niel och försjelfva tryckeriet. Det säges, att han — lik en ny Latour-Dumoulin — vill hämnas på Rouher i lagstiftande församlingen genom att ansluta sig till oppositionen. Gressiers utnämning till jordbruksminister är en på Rouhers förslag gjord komplimang åt majoriteten i lagstiftande församlingen, och om man vill, kan man i detta binettsbildningar tager i betraktande nämnde majoritet. Gressiers val är så mycket sednaste sessionen som referent öfver armålagen gjorde framgångsrik opposition nämligast var skuld till, att den af lagstiftande församlingen tillsatta kommissionen icke med statsrådet blef enig om de af krigsministern framställda anspråk. Men han anses icke som någon särdeles vän af frihandeln. Detta har dock icke hindrat honom att gå in på att efter bästa förstånd bringa den kejserliga handelspolitiken till utförande. Kejsaren och kejsarinnan gjorde den 18 dennes på middagen ett besök hos exdrottning Isabella. : ENGLAND. Den redan flera gånger förut framkallade agitationen för öppnandet af muster och dylika ställen under Söndagarne har ånyo blifvit väckt till lif. Visserligen äro af de 75 medlemmar, som under åren 1865 och 1866 uppträdde i underhuset härför, endast 23 i det nya parlamentet, men i det nya kabinettet sitta tre af dem, som förordade denna sak, nemligen Lowe, Bruce och Fortescue. Den abyssinske kejsaren Theodors son, hvilken — som man torde påminna sig — efter sin fars och mors död blef förd till England, för att sedan afresa till Indien, att der uppfostras, skall öfver vin-. tren qvarstanna på ön Wight, der han undervisas. Från London skrifves: ,,Lord Spencers utnämning till vice konung af Irland anses vara ett lyckadt val. Han är nog rik, förslagen och populär, samt dertill välsignad med en vacker och charmant gemål, så att han icke skall komma. att stå i skuggan, då man jemför henom med företrådaren, hertigen af Abercorn. Den sistnämnde hade i Dublin en så dyr hofhållning, att han med icke mindre än 100,000 pund sterl. af egna medel öfverskred sina som vice konung tillkommande inkomster, 20,000 pund. Kunde Irland styras och lyckliggöras endast genom banketter och gala-baler, så vore han ett mönster af regent. Emellertid var hertigen af Abercorn icke blott en briljant, utan äfven en duglig och karaktersfast lordståthållare. Lord Spencer skall träda i hans fotspår; likväl torde det icke förundra någon, om hans embete inom ett eller två år blefve afskaffadt. Gladstone och Lowe ha utan dem ringaste opposition blifvit återvalda. I sitt valtal utlofvade Gladstone besparingar i budgeten och yttrade sig mot införande a ballotation. Det anses som fullt säkert, att. äfven de andra ministrar, som äro underkastade omval, skola komma att väljas. SPANIEN. ; En korrespondent från Madrid till den franska ,,Constitutionnel uppträder häftigt mot hertigens af Montpensier kandidatur till spanska thronen och yttrar: Serrano, Topete och higuerola äro för hertigens af Montpensier kandidatur, Prim är hemligt mot densamma, Olosaga (som ansetts hysa sympathier för en italiensk prins) torde lätteligen ansluta sig till samma åsigt, Sagosta lutar åt en monarki under Espartero för hans lifstid, och Rivero är äfven för en sådan vändning, hvarigenom många sväfvande frågor skulle skjutas i bakgrunden. Angående massornas åsigter skulle säkerligen den af många tidningar förordade Esparteros kandidatur blifva bäst upptagen; affärsmän och medelklassen i allmänhet äro för hertigen af Montpensier; presterna, moderados och neokatholikerna bekämpa denna kandidatur deremot på det häftigaste. En korrespondent till ,,Times påstår, att man i regeringskretsarne uti Madrid icke haft den ringaste aning om, att hertigen af Montpensier skulle personligen infinna sig i Spanien, utan att man tvertom der blifvit högeligen öfverraskad af underrättelsen, att . hertigen betann sig vid Manzanares, föreningspunkten; mellan de spanska och portugisiska jernvägslinierna. Regeringen meddelade då genast åt alla civiloch militärauktoriteter i landet, att de skulle anmoda hertigen att genast återvända, samt — om han icke lydde tillsägelsen — i mödfall tvinga honom dertill. Sistnämnde korrespondent antager, att hertigen visserligen haft sin hand med i spelet vid förberedelserna till revolutionen och härför utgifvit betydliga summor, men att har saknat nödig energi att uppträda i rätta ögonblicket. Valen till kommunalrepresentationerna hafva försiggått i allt lugn. I Madrid har man uteslutande valt monarkiskt sinnade liberala. En Carlistisk sammansvärjning har blifvit upptäckt i Leon, men afvärjd utan blodsutgjutelse. Likaledes har mani Burgos häktat qvarlefvorna af ett sprängdt Carlistband. Göteborg d. 23 December. 0 (6(6162 nt