Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1868, sida 2

lighet, ville han ej upptaga domstolens tid med att framdraga redan kända fakta. Det första vittne, som förekallades, var den aflidne mr Levingstones läkare, hvilken afgaf skildringen af sin patients obetydliga illamående och fullkomliga förbättring, hvarpå följt hans plötsliga död tillfölje af en stark dosis gift, delgifven honom så oförsigtigt, att obduktionen knappt varit nödvändig för att ådagalägga dess tillvaro såsom dödsorsaken. Han tillade att detta gift måste hafva blifvit bibringadt den aflidne under mellantiden från hans sista besök hos patienten om aftonen och hans ankomst tidigt den följande morgonen, tillfölje af en bokhållares brådskande uppmaning. Den omständigheten, att Bertram ensam hade tillbragt hela natten hos den sjuke, bevisades derefter icke blott af den gamla städerskan, kyparen från restaurationen samt flera af bokhållarne, — hvilka intygade att de hade lemnat honom der om aftonen och funnit honom der den följande morgonen, utan äfven af fångens egen uppgift vid förhören, hvilken uppgift han äfven nu bekräftade, ehuru varnad af domaren att intet tvang honom att blottställa sig sjelf genom ett dylikt erkännande. Bertrams lugna svar öfverraskade åter flera bland de närvarande. — Jag tackar er för er välvilliga varning, mylord, men jag har ingenting att dölja, sade han; — hvad jag redan sagt är sannt, och jag vill ej motsäga det nu. — Han är en kallblodig gynnare, hviskade en af konstaplarne till en annan.