Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1868, sida 2

skilliga formaliteter, hvilka stridde mot hans åsigter som qväkare. Efter den första audiensen hos drottningen, blef Bright inviterad till kronprinsessan af Preussen, som sade sig länge hafva önskat att blifva bekant med honom och försäkrade honom om hennes och hennes familjs högaktning. Bright besvarade denna artighet i de förbindligaste uttryck, och prinsessan och den store qväkaren åtskiljdes som särdeles goda vänner, . Orangisternas i Irland stora loge har utfärdat ett manifest till sina medlemmar, undertecknadt utaf Earlen af Enneskillen som stormästare. Manifestet handlar hufvudsakligen om Gladstones upphöjelse till ministerpresident och förutspår, att en svår tid dermed inträdt för alla trogna protestanter, samt att alla platser istaten hädanefter skulle komma , under Roms högsta ledning. RYSSLAND. ,Golos vet berätta, att statsinkomsterna för år 1867 öfverstiga de i budgeten beräknade summorna med 15 millioner rubel samt att årets utgifter understiga de presumerade med ett belopp af 144; milljoner, hvadan alltså riksskattkammaren disponerade öfver ett belopp af 30 millioIner utöfver hvad till den 1 Januari 1868 beräknadt var. Dorförutom berättar samma blad, att de på löpande konton utestående metalliska fonderna i utlandet vid i början af detta år utgjorde 40 millioner rub. i guld samt att den nu stigit till 78 mill. rubel. SPANIEN. I en korrespondens om upproret i Cadix heter det: , Republikanerna i Cadix hade visserligen till slutet medgifvit qvinnor och barn att lemna staden, men deremot tvingat alla vapenföra män att taga till vapen. Konsulerna hade från början flytt till tullhuset och begärt vapenhvila, för att föra sina anhöriga ombord på fartygen. Pöbeln hade nemligen bemäktigat sig konsulerna och hållit dem som gisslan inom lås och bom. På franska och engelska ambassadörernas enträgna framställningar hade Serrano för ofvannämnde ändamål gifvit Ågeneral Caballero fullmakt att afsluta en issådan vapenhvila. Striden började den 5 ut December i Puerto de Santa Maria, der sde frivilliga vägrade att aflemna de vapen, ssom de förut erhållit. Underrättelsen derom inträffade på middagen i Cadix, der sen dylik åtgärd skulle vidtagas, tillfölje af den utkomna förordningen. De frivilliga ssammanrotade sig — fullt beväpnade — på platsen San Juan och ville om efteri middagen icke medgifva den artillerikommenderings afmarsch, som blifvit beordrad ull Santa Maria, för att der genomdrifva safväpningen. Från platsen San Juan gåfvo sde eld på artillerikolonnen, under det ansdra frivilliga sköto på de detachementer, hvilka på gatorna publicerade förordninigen. Trupperna besvarade elden. På afstonen fingo insurgenterna förstärkning från Xeres och andra närbelägna orter samt pesatte stadshuset jemte andra positioner, under det trupperna satte sig i förbindelse med artilleriparken och befästningarne. Natten förgick under orolighester, och om morgonen den 6 dennes Dörsjade ånyo striden mellan insurgenterna soch trupperna. Kl. 1,5 efterm. inträffade Eb PF PE TT Fat ot er Le UU:UUDLLTAl!ELA 1 2 PN 6 Madriderjägarne från Puerta de Santa Maria; vid stridens utbrott hade auktoriteterna will sitt förfogande endast 600 man af regementet Gerona, 300 man artilleri soch 40 man duanierer; förstärkningen belöpte sig till 6 kompanier, hvaraf flera voro endast 30 man starka. Insurgenterna, som i början bemäktigat sig en artilleripark, voro rikligt försedda med vapen och ammunition samt tvungo alla vapenföra att ansluta sig till dem, så att de småningom fingo 6,000 man beväpnade, hvilka fästade sig i stadshuset samt i qvarteren La Vina och Santa Maria, der barrikader upprättades. Den 7 inträffade general Caserna med 1,300 man; anfallet mot stadshuset misslyckades likväl. Insurgenterna ropade, först: ,Lefve republiken! sedan: ,,Lefve Isabella II! och till slutet: ,Lefve Carlos VII! Bland de beväpnade såg man många Catalonier, försedda med amerikanska gevär. Den 7 aftog elden på begge sidorna; den 8 på morgonen, då krigsfartygen gjordes färdiga att öppna bombardement, framställde konsulerna till auktoriteterna nödvändigheten af en vapenhvila för räddning af qvinnor och barn. Den 8 räddade sig alla, som kunde. Trupperna fingo 200 mans förstärkning; insurgenterna fordrade frihet från straff för sig och de at dem frigjorda fångarne, samt att trupperna skulle aftåga från staden. General Caballero fordrade deremot att insurgenterna skulle gifva sig på nåd och onåd. Det är således riktigt, att den närmaste anledningen till upproret var afväpningsordern, men att de frivillige först gåfvo eld på trupperna och sedan gjorde gemensam sak med strafffångarne och pöbeln, äfvensom att de fingo förstärkning utifrån; än vidare, att republikanernes ledare i Sövilla och Madrid kallade till vapen och försökte tvinga sig till platser i provisoriska regeringen, hvilket allt likväl af Serrano afvisades. Den republikanska komitön under Castelur och Figueras var djerf nog att för ministerpresidenten förklara det den ,icke kunde ansvara sör lugnet på haltön, om han icke underskref de anspråk, som blifvit framställda af frepublikanerne i Cadix och Sevillak. Serrano förklarade, att proviför Cortes ,sådan den är, samt att nationen var på dess sida. Från alla håll ingingo bifall till Serranos och Topetes handlingssätt. Från Barcelona deremot drifva dem till uppror; från Valencia och Arragonien inträffade liknande berättelser om carlistiska stämplingar. Emellertid skall händelsen i Cadix tjena regeringen till varning, och så till vida kan den nuvarande krisen blifva till nytta. Den 13 dennes på eftermiddagen var hela Cadix åter i de reguliera truppernas händer. Det påstås, att äfven prinsen af Carignan på det bestämdaste afböjt sin kandidatur till spanska tronen. RUMÄNIEN. Den nyss inträffade ministörförändringen synes icke harva bidragit till att lugna Yo a soriska regeringen skulle presentera sig. meddelade civilguvernören, att stora summor utdelades bland arbetarne, för att —ö ä n—