Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1868, sida 2

Ana Da. oo RA 0010pp unduerdulgunue 1,000 Rdr, i förra fallet, En Rdr och i sednare fallet, eller vid uttag af medel på kreditiv, depositeller uppoch afskrifningsräkning, 50 öre. Göteborg af Riksbankens Länekontor den 13 December 1868. (20025) UTRIKES. TYSKLAND. Grefve Bismarck har den 12 dennes aflagt ett besök i Dresden, om hvars politiska ändamål den österrikiska , Neue freie Presse för den 15 meddelar följande korrespondens från den sachsiska hufrudstaden: yDen preussiske premierministerns besök vid vårt hof har väckt mycket uppseende. förbundskanslern är för litet bofman, för att man skulle tilltro honom, det han endast hitkommit tör att deltaga i festligheterna med anledning af konungens födelsedag, och till en lustresa är ärstiden icke heller den bästa för rekonvalescenten från Varazin. Det ligger således helt visst politiska motiver till grund för förbundskanslerens besök i Dresden, och man har så mycket mera anledning förmoda, det vigtiga saker äro i görningen, vid hvilka konungen at Sachsen personligen måste tagas till råds. I våra högre kretsar uttydes Bisarcks besök i Dresden på följande sätt: Det skulle först och främst gälla att förmå sachsiska hofvet att afstå från hvarje serskild diplomatisk representation. På Bismarcks framställning har preusDen nordtyske siska låndtdagen nyligen antagit öfverll yttandet af den preussiska bundsbudgeten. svara den atsigt, i hvilken ste äfven alla medlemmar af nordtyska förbundet göra detsamma, utikesministörens budget till förSkall detta beslut praktiskt motdet är sattadt, så mäoch om de det göra, har en särskild diplomatisk representation — såsom t. ex. Sachsens — icke län; gre någon betydelse. Det är tydligt, att konun, g Johan endast med tungt sinne i x ; kan afstå ifrån denna sista symbol på suveräniteten, hvars uppgifvande naturligtvis skall leda till! alla de utländska diplomaternas återkallande från Dresden, persou k sen att äfven göra och derföre har grefve Bismarck i egen ommit iör att förmå konungen af Sachdenna eftergift. Detta Bismarckska schackdrag anses sornämligast riktadt mot Osterrike, dan med ett be rätthållandet af der delegationen för icke längesetecknande eftertryck antagit uppden österrikiska ambassadposten i Dresden. Förhållandet till Österrike lärer i det hela spela den vasendtligaste rollen vid Bismarcks besök i Dresden. Det säges, att han nyligen erhållit ett bref från konungen i Sachsen, i hvilket den sistuämnde angå ende den politiska situationen yttrat sig med den största omständlighet och öppenhjertighet för att uttala de mest enträgna föreställningar till preussis ka regeringen för undgående af allt, som kunde leda till fredens rubbande. Konungen lärer hafva försäkrat förbundskanslern, att han skulle visa den nordtyska förbundet oc men att han å andra si stämd för att afvisa h fullkomligaste trohet mot h bringa det hvarje offer, dan icke vore mindre betryckning från utlandet. om, att Nordtyskland endast då ki varje förödmjukande påMen han var öfvertygad unde försäkra sig om fred, om det trädde i ett förbundsvänligt förhållande till Österrike, och konungen besvor derföre förbundskanslern att arbeta i denna riktning, eriurande detta afseende marck nu kommit hit för konung Johans konungen sjelf Österrike? Detta är en fråga, mast förestående händelserna honom 0 m de åsigter han förr i sagt sij hysa. att framställa bevis mot råd, eller vill han betjena sig af för att uppnå ett närmande till på hvilken de närtorde lemna svar, FRANKRIKE. Har grefve BisÅ t t 8 Som man af ett telegram sett, har Mou-Ic stier afgått som utrikesminister och blifvit ! ersatt af Lavalette, hvilken — som man so torde påminna sig — var inrikesminister 8 under 1866 års krig och innehade då un1 der en kort tid äfven utrikesministören, !s sedan Drowyn de Lhuys, på grund af den 4 olyckliga utgången af Frankrikes kompen-I sationsanspråk, i slutet af Augusti i866ff lemnat kabinettet. Det torde här varasl skäl att erinra om, huru Lavalette derå!( aflät en cirkulärskrifvelse till samtligelr franska ambassadörer i utlandet, i hvilken s8 han framställde den franska regeringens t uppfattning af de stora politiska omhrält-s ningarne i mellersta Europa. Efter att hafva utvecklat de fördelar, som för Frank-å rike måste framgå af det tyska förbundets u definitiva upplösning och upphäfvandet af d de år 1815 afslutade traktaterna, samt y utvecklat skälen, hvarföre Frankrike icke å deltog i striden mellan Preussen Italien s. och Österrike, yttrade då Lavalette: Re-Ja sultaten af det sednaste kriget innehälla o en lära, hvilken vunnits, utan att vår va-k penära lidit afbräck; de visa oss nödvän-ss digheten af att till försvar af våra grän-f sor utan uppskof skrida till fullkomnan-f. det af vår militärorganisation. Nationen if är med rätta stolt öfver sin arms bety-d delse; de känslor, som blifvit väckta vid p påminnelsen om dess militärhistoria genom sa den suveräns namn och bedrifter, som nu r. står i spetsen för den, äro endast uttryck v af dess energiska vilja att — utan att hota s någon — upprätthålla sin rang och sitt) få inflytande i verlden. , Moniteur har äf-if: ven meddelat, att inrikesministern Pinard, k som inträdde i kabinettet den 13 Novem-Ils ber 1867, lemnat sin portfölj till Forcade y de la Roquette (förut jordhruksminister), a sarit att jordbruksministören blifvit an-p förtrodd åt Gressler. Det är svårt att säga hvilken bestämd politisk betydelse,p det kan tilläggas denna ministörförändring.aA I allmänhet torde den åsigten göra siglu gällande, att kejsar Napoleon äfven dennafs gång blifvit trogen sin förra vana att låta!S nya personer uppträda, då det förberedes s någon ny situation, hvartill ju är möjligt, fe att han bestämt den tidpunkt, då kejsa-ti ren jemt 20 år styrt Frankrike. Det var ir nemligen den 20 December 1848, som h Louis Napoleon valdes till franska republikens president. ENGLAND. Såsom man förut erfarit, misslyckades det för många radikala af den nyare riktningen att vinna inträde i underhuset, och detta antingen man närmast betraktar den litterära sidan: Mill, Trollope, m. fl., eller arbetarnes representanter: Beales, Dixon, m. fl. De äkta whigsleden ha blifvit mycket försvagade; , Adullamiterna, hvilka voro skiljda från de liberale, likasom på sin tid Peeliterna från de konservativa (ehuru i motsatt riktning), äro nästan alla borta, med undantag af deras chef Lowe, som återvändt till det gamla partiet. Det torde förtjena att bemärkas, att bland underhusets nya medlemmar 227 till antalet, således öfver en tredjelel af hela underhuset) finnas proportionsvis många fabrikanter och köpmän, såväl vå den konservativa som på den liberala! Sy de re fö de