Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1868, sida 2

med en ovanligt älskvärd, ung dam och bröllopsdagen var utsatt. Just aftonen förut företog hon med ett sällskap af sina bekanta en båtfärd på floden, för att hemta honom till balen, som de ämnade gifva, och just som de hade fått sigte på det ställe, der han väntade dem, stötte ett kolfartyg emot deras lilla båt och kantrade den. Alla blefvo räddade utom den unga fästmön, hon sjönk genast och syntes ej mera till. Jerrard sade mig, att han tyckte att hans herre aldrig hade varit densamme sedan desa. Olyckan inträffade just framför det hus i Richmond, som han sedermera bebodde, och Jerrard trodde att han hade valt det just derför. — En sorglig historia, sade Ralph, — är ni säker på att den är sann? — Ja, sir, jag tror att den är sann. Jerrard är en gammal pålitlig trotjenare, hade i många år tjenat gamle herr Levingstone och hyste den varmaste tillgifvenhet för vår principal. — Jerrard, sade Ralph, — är det inte kontorsvaktmästaren? — Jo, sir, en gammal, vördnadsvärd gråhårsman. — Jag minns, sade Ralph. — Och ni säger att han var mycket tillgifven mr Levingstone? — Han talade om honom, som hade mr Levingstone varit hans son, och var honom i högsta grad tillgifven. — Och likväl, William, är han den man, som talade varmast för er, då jag besökte kontoret. Jag har ej förr sagt er hvilken skildring af er jag der erhöll. Alla tycktes de vara edra vänner, — men den der gubben mest. Jag kommer ihåg att han följde mig, då jag gick min väg,