Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1868, sida 3

ssamt framhålla hans pligt att göra för desse sednare, under den dyra tiden, hvad han kan, anse vi oss derför böra uttala en varning mot öfverdrifna och uppeggande skildringar, helst den, som skjuter öfver målet, lätt ger sina motståndare vapen i händerna mot sig. Såsom novell betraktad har den lilla boken flera förtjenster. Framställningssättet är lifligt och målande, och flera situationer äro mycket goda, vittnande om skarp iakttagelseförmåga. Så är beskrifningen på kafiekalaset i Lyckeboda ganska lyckad. Någon egentlig ,intrig saknar dock berättelsen, och konseqvens och sammanhang få ofta sitta emellan. Särskilt vilja vi anmärka det oriktiga i att förf. låtit ,,Bristman anmäla hos kommunalrådet sitt behof af understöd så sent; detta skadar den bevisning, som denna tendensnovell skulle gifva. På ett par ställen resonnera personer tillhörande allmogen mycket för lärdt och filosofiskt; detta gäller isynnerhet bondhustrun ,,Brita, hvilken talar som om hon vore professor eller statsman. ,Skarpskyttens dröm är ett poem af samme författare, som, om än anmärkningar kunna göras mot formen på ett och annat ställe, vittnar om mindre vanlig poetisk talang. Diktionen är ledig, bilderna väl valda, träffande och lämpligt anbragta, om ock, i allmänhet taget, icke utmärkande sig genom originalitet. Värma, entusiastisk patriotism och sinne för naturen stämpla det hela. Dertill kommer, att ämnet är egnadt att anslå alla dem, som älska sitt fosterland och som inse de faror, hvilka hota dess sjelfständighet. Förf. framhåller med lif och kraft behofvet af en folkbeväpning, och han slutar skaldestycket med skildringen af en strid, för hvilken han förmodligen hemtat iden ur ,,Svea. Hvad angår denna strid, vilja vi göra den anmärkningen, att törfattarens id att låta först svenska armåen kämpa mot ryssarne och bli i grund slagen, men sedan skarpskytteskarorna komma och besegra den triumferande moskovitiska hären och rädda fosterlandet sålunda, är icke rätt lycklig eller öfverensstämmande med de sundaste idberna om nationalförsvaret. Armå och skarpskyttar böra sammansmälta till en folkhär; endast så kan nationalförsvaret organiseras på ett tillfredsställande sätt. Man ser för öfrigt att tendensen hörjar bli mäktig inom vår litteratur, då samme förf. ger oss samtidigt en tendensnovell och ett tendenspoem. A