Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1868, sida 2

året förut, så representerade 1866 åns stångjernexport ett kapital stort 19,047,000 rdr, men 1867 års dito 21,554,000 rdr. Äfven exporten af trävaror har under sistl. år ökats ganska betydligt mot föregående år. Största tillökningen utvisar artikeln plankor och bräder. Exporten uppgick till 63,708,000 kubikfot och öfversteg 1866 års export med icke mindre än 7173: millioner kubikfot. Exporten af s.k. sleepers har uppgått till 159,300 st., utvisande en tillökning mot 1866 af 131,000 st. Denna artikel skall utan tvifvel blifva föremål för betydlig export för jernvägarnes behof och skall säkerligen blifva mera lönande än exporten af grufstolpar. Exporten af bjelkar och sparrar af större dimensioner har varit mindre 1867 än de föregående åren. Orsaken härtill kan vara tvåfaldig, nemligen dels att till en mängd byggnadsarbeten vid hvilka gröfre bjelkar förr användes, nyttjas nu det relativt billigare jernet, och dels att de träd, som äro tjenliga till gröfre bjelkar, lemna lika god om ej större inkomst då de användas till plankor och bräder. Exporten af tändstickor, som börjades 1860 har sedandess nästan med hvarje år ökats; den utgjorde 1866 2,958,600 skålp. och under sistl. år 3,352,600 dito. Exporten af nötkreatur var ytterst ringa ända till 1864; men denna uppgick ej då till mer än 2,800 st., året derpå till 7,200 d:o, året derpå till 14,500 och sistförlidne år till 18,100 st. Denna tillväxt orsakas tvifvelsutan dels deraf att genom bättre racers spridning i handel och genom en bättre skötsel har nötboskapen blifvit at vida bättre beskaffenhet än förr, således mera begärlig, och dels deraf att kommunikationsmedlen så högst väsentligt blifvit förbättrade och möjligheten att transportera kreaturen längre väg underlättad. Exporten af svinkreatur har deremot nedgått betydligt från 15,700 st., 1865 till 8,700 st. 1866 och vidare till 3,900 1867. Förklaringen härtill är lätt funnen. Nämnde kreatur fordra, för att blifva snabbt utbildade och fullgödda, en riklig spanmålsfodring. Tillgången på spanmål var högst betydligt knappare 1867 än de begge föregående åren, och förstnämnde år lönade det sig vida bättreatt sälja spanmålen än att använda den till gödning af svinkreatur. Efter afdrag af myntadt och oarbetadt guld och silfver har värdet af den egentliga varuimporten, som 1866 uppgick till 111,600,000 rdr, under 1867 uppgått till 133,040,000 rdr; tillökningen utgör således nära 2112 millioner rdr. Den nu angifna högst betydliga förhöjningen i värdet af rikets hela varuimport 1867 har dock sin naturliga orsak i den stora införseln af spanmål, mjöl och gryn, som nödvändiggjordes till följd af den svåra missväxten i de norra provinserna och den ofördelaktiga skörden i åtskilliga andra provinser. Denna införsel var icke blott till qvantiteten den största hittills, utan priset å nämnde artiklar var äfven högre än på många år tillförne. Värdet af 1867 års spanmålsimport har kommerskollegium, med ledning af de å Stockholms börs noterade spanmålspris, beräknat ,,till mera än 23 millioner rdr. Men utan tvifvel är denna summa allt för låg. Erindrar man sig att den hufvudsakliga spanmålsinförseln beslöts sedan missväxten var ett allmänt kändt faktum, och att uppköpen då måste forceras innan vinterkylan inföll, samt att priset på all spanmål då var ganska högt, i medeltal 25 å 30 procent högre än förut under årets lopp, så torde importen af spanmål, mjöl och gryn 1867 böra beräknas till ett värde af minst 28!, millioner rdr. Det är obestridligt att importen af nyssnämnda lefnadsmedel — den största, som under något år egt rum — blef så stor just derföre att äfven potatisskörden nästan öfver hela riket lemnade ett ytterst otillfredsställande resultat. Två artiklar — socker och kaffe — intaga ett framstående rum i vår importhandel. Af raffineradt socker infördes visserligen 1867 133,000 skålpund mindre än året förut, hvaremot införseln af råsocker var 1,124,000 skålpund större. Anmärkningsvärdast är dock den högst betydligt ökade införseln af sirup: den var nemligen 5,133,000 skålpund 1867, mot 3,890,000 skålpund året förut. Orsaken härtill är tvifvelsutan, att den stora allmänheten af ekonomiska skäl minskat sin konsumtion af den dyrare varan socker, och i stället användt den billigare, sirup. Kaffeinförseln 1867 18,677,700 skålpund var 3,470,400 skålpund större än året förut och i medeltal 23. millioner större än något af de föregående nio åren. Införseln af smör har minskats från