Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1868, sida 2

föreföll hälften så hård och obehaglig som han hade trott. — Jag fruktar att ni ej mår väl, sir, kunde han ej afhålla sig från attsäga, — vår tid är så kort, annars — — — Blott ett öfvergående anfall af mitt vanliga nerflidande, sir, afbröt mr Ricarbo, i det han spratt till, — denna sjukdom tycks vara ett arf inom min familj, tillade han och såg sig omkring med dystra, nästan vredgade blickar. — Jag ber om ursäkt, sir, sade Ralph, förargad på sig sjelf öfver att genom sitt opåkallade deltagande kanske hafva gått miste om den fördel, han hoppades nästan hafva vunnit. Härmed vände han sina ögon från husets herre och fästade dem på den stora skärmen midt emot sig. Medan han tanklöst betraktade den, tyckte han att den rörde sig, på samma gång ett svagt frasaude likasom af en qvinlig drägt förnams. Mr Ricarbo hörde synbarligen äfven detta ljud, ty han skyndade dit bort och försvann för ett ögonblick bakom skärmen. Då han återkom tilltalade han Ralph vänligt, likasom för att ursäkta sin skenbara oartighet. — Nå väl, mr Humphrey, sade han, — jag ser intet hinder för att lofva er, att Jag skall göra hvad ni önskar för denne person, förutsatt jag ej finner giltiga skäl att ändra mina åsigter innan den dagen inträffar, och att ni skickar mig fullmakt. — Från mr Levingstone? sade Ralph. — Jag tackar er, sir. Jag skall snart besöka honom och hoppas kunna sända er hans fullmakt kort derefter. Ralph steg upp för att taga afsked, och mr Ricarbo sjönk åter ned i sin fåtölj, till hälften vänd ifrån sin gäst.