Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1868, sida 2

nämsta ledarne af oroligheterna äro ,,isabellister. RUMÄNIEN. Om det sig ökande preussiska inflytandet i Donaufurstendömena heter det i en skrifvelse från Ungern af den 3 dennes till ,,Augsb. allg. 2eit.: Sedan vintern 1866 och den till en del genom preussiska penningar åstadkomna upphöjningen af prins Karl af Hohenzollern på Rumäniens thron har det preussiska inflytandet i Donaufurstendömena mer och mer befästat sig, så att icke blott Frankrike, som har sina anhängare bland bojarerna, utan äfven Ryssland, som är så godt som hemma i Moldau och Wallachiet, måst nöja sig med att intaga en relativt underordnad ställning. Man afgjorde i Berlin det, som skulle ske i Bukharest. För Preussen är Rumänien i dubbelt afseende af vigt; först i afseende på Orienten, som likväl nu har mindre betydelse för Preussen; och för det andra med afseende på Österrike, hvilket för den närmaste framtiden synes vara hufvudsaken. För att kunna oroa Österrike i ryggen och eventuelt bekriga detta land, lemnar Preussen sin protektion åt Rumänien; och för att sätta furst Karl i stånd att utföra den honom i påkommande fall tilltänkta roll, är det först och främst sörjdt för det nödvändigaste: organisationen af den rumäniska arm6en och dess förseende med befäl, vapen och annan krigsmateriel. Allt detta har redan skett; den rumäniska krigshären, som har en styrka af 25,000 a 30,000 man, har fått nya gevär och preussiskt befäl, och den har i ,,de tyska jernvägsarbetarne, tillsammans utgörande 6,000 man, en stam till nya regementen. En mängd preussiska pengar äro i omlopp i Donaufurstendömena, och preussiska officerare resa omkring i landet och studera det, hvarjemte de som turister icke underlåta att se sig om i grannlandet Siebenbärgen. De rumäniska landsvägarne, som voro i det ömkligaste skick, sysselsätta nu — tack vare preussarnes försorg! — i hög grad regeringen, och de gamla vägar, som leda från furstendömena till Siebenbirgen, förbättras icke allenast, så att de äfven efter utbållande regnväder kunna trafikeras, utan det anlägges tillika nya vägar, såsom t. ex. i riktning mot Kronstadt i Torzburg-passet, samt i riktning mot Kimpolung i den smala landsträcka, som öfver Borgo-Prund förbinder Bukowina med Siebenbärgen. Då härtill lägges införandet at det preussiska reglementet i arm6en och skjutöfningarne om Söndagarne på landet, hafva vi ungefär anfört allt, hvad Preussen ansett nödvändigt, för att Rumänien skall kunna blifva den uppgiften vuxet att eventuelt sysselsätta en österrikisk kår, eller framtränga i Siebenbärgen utan att genast blifva tillbakakastadt. Ivad som eljest skett i Rumänien, och specielt hvad som åstadkommit ministeren Bratianos fall, måste tillskrifvas Ryssland, som visserligen spelar en mindre framstående roll, men likväl i detta fall visat mycken verksamhet. Det heter än vidare i slutet af samma meddelande: ,,Så länge allt, som Preussen vill uppnå i Rumänien, öfverensstämde med den af Ryssland patroniserade och af Bratiano genomförda politiken, hade man ingenting i Berlin att deremot invända; men sedan lät Preussen Bratiano falla, och den ministr, i hvilken han var själen, örsvann tillfölje af hans fall. Skälen till denna öfverraskande vändning voro följande: Bratiano hade redan för Preussen gjort allt det, som dess lands regering af honom begärt. Rumänien är nu — som vi här efvan sett — försedt med sådane kratter, att det eventuelt kan oroa Österrike vid dess östra gräns. Hvad angår planen att upprätta ett daco-rumäniskt rike, har Preussen intet intresse derför och står t. o. m. i fara för att genom ett ytterligare understöd göra ungrarne, som redan nu i hög grad äro oroliga för det preussiska inflytandet i Donaufurstendömena, till sina bittra fiender, — desamma ungrare, på hvilkas vänskap det preussiska kabinettet lägger så mycken vigt, emedan de — efter preussisk uppfattning — äro de förnämsta motståndarne till den terrikisk-franska alliansen. Att längre understödja Bratiano skulle varit detsamma som att kasta Ungern i det partis armar, som i sin ovilja mot Preussen är stämdt för en allians med Frankrike. Ett sådant parti existerar i Österrike, om det än är svagt likasom hvarje annat parti i landet, hvars program lemnar utsigt åt ett krig. Men i fall de till Stefanskronan hörande länders integritet blefve allvarsamt hotad, skulle likväl ungerska regeringen, likasom hela den allmänna meningen i landet, genast ställa sig på krigspartiets sida. —-— — EEE ———— A I —