Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1868, sida 2

VI. Ralph Humphreys tankar voro ej synnerligen hoppfulla, då han fullföljde sin väg från den ene kompagnonens boning till den andres hus. Hvarje steg han tog i denna hemlighetsfulla sak tycktes endast tydligare ådagalägga den ringa utsigten till framgång af hans försök att bevisa sin klients oskuld, eller att rädda honom från den vanärande, förtidiga död, som måste följa efter hans fällande. Om han hade misslyckats hos mr Alfred Levingstone, så Lade han ännu mindre hopp om framgång hos mr Ricarbo, ja, intet, om den skildring af hans karakter, som han hört af Bertram och andra, var lika sanningsenlig som den gentlemans, hvilken han nyss hade lemnat. Alfred Levingstone hade för honom blifvit skildrad som en ganska godhjertad man, — glad, men häftig och lättretlig, ehuru ej begåfvad med synnerligt djup i tankar eller känslor. Mr Ricarbo deremot var en man, som tycktes helt och hållet sakna hjerta, så vidt verlden kunde döma, utom i hvad som rörde hans egen och kanske hans familjs fördel och njutningar; men han var en klok, beräknande affärsman, hvilken sannolikt ej skulle göra sig skyldig till den dårskapen att låta äfven ett ringa fel förblitva ostraffadt, om det hade förorsakat honom någon förlust; följakt