Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1868, sida 3

Litteratur. Om IIans, som kom till Folk-högskolan. Berättelse af Anton Nielsen. Öfversättning från danskan af Otto S. Stockholm. Alberrt Bonniers förlag. 1868. Såsom en af de förnämsta fördelarna af den lifligare andliga samfärdseln mellan de trenne nordiska brödrafolken, som utgör ett af våra skandinavers käraste önskningsmål, ha vi alltid ansett möjligheten, att det ena folket komme derigenom att lära af det andra. Detta är alltid följden af beröringen mellan kulturfolk, men företrädesvis måste denna följd vara vigtig och välgörande, då de ifrågavarande folken i många afseenden stå hvarandra nära, ha gemensamt ursprung, likna hvarandra i afseende på kulturutveckling, seder, nationalkarakter och religion samt bebo grannländer, hvilka föga skilja sig från hvarandra i afseende på jordmån och klimat. Att Danmark har mycket att lära af Sverge, äro vi öfvertygade, men vi tro äfvenledes fullt och fast, att Sverge har mycket att lära af Danmark. Ett exempel derpå är folkhögskolan. Denna institution, som har länge funnits på andra sidan af Sundet och burit så vackra frukter, att den tilltvungit sig erkännande äfven från det håll, der man i början hyste föga förtroende för den, har nu omsider börjat att få insteg i vårt land. Man har alltmer och mer känt behofvet af en grundligare och vidsträcktare bildning för allmogens söner, än den de hittills egt, af en fortsättning af den undervisning de åtnjutit i folkskolan, särdeles som det endast är alltför vanligt, att de efter konfirmationen alldeles bortlägga de förut mer eller mindre knapphändigt idkade studierna, skrifoch räkneöfningarna, så att de glömma hela det lilla i barndomen inhemtade kunskapsförrådet, undantagandes innanläsningskonsten. Det var då helt naturligt, att när uppmärksamheten fästes på dessa undervisningsanstalter, och det vid den tidpunkt då representationsförändringen gjort behofvet af folkbildningens höjande starkare och mera iögonfallande, ett lifligt intresse för dem skulle uppstå, och att varma fosterlandsvänner skulle vinnlägga sig om en närmare bekantskap med deras beskaffenhet och de grunder, hvarefter de voro upprättade, samt att de slutligen skulle bli betänkta på att äfven inrätta folkhögskolor hos oss. Bland dem, som bidragit att väcka detta intresse för folkhögskolans id uti vårt land, intager förf. till denna berättelse ett af de främstalrummen. Vi känna personer, hvilka af denna lilla berättelse väckts till den lifligaste entusiasm för en sak, som förut var dem nästan helt och hållet obekant eller likgiltig, och som sedan icke önskat något högre än att kunna framkalla tillräckligt många folkhögskolor i Lärt land, liknande den, till hvilken ,, Hans om.