Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 3

va sundt och rikt. Man skall då ej behöfva kosta så stora summor på fängelser och dylikt. Man skall då ej göda ogräs och öda oerhörda summor på rensningen i stället för att bruka sin äker väl och skaffa godt utsäde. Hvem kan neka sanningen i dessa ord? Förf. försvarar folkskolans inflytande på hemlifvet, hvilket tadlats, under föregifvande af att skolan skulle förbindra uppfostran, derigenom att den med hemmet delar väldet öfver barnet utan att derjemte dela ansvaret för uppfostran, eftersom man af skolan endast fordrat undervisning. Enligt författaren, afser skolan alltmer äfven uppfostran både af hjerta och hufvud, själ och kropp och af våra ädlare sinnen, och hon bär dertöre jemte föräldrarna ansvaret för uppfostran. Att skolan skall bära skulden för den vanvördnad ett eller annat barn visar sina föräldrar, bestrider förf. på goda skäl och visar, huru gerom skolan ädlare åsigter inkomma i hemmen och der göra slut på det traditionella förtrycket, penningdrygheten och de materialistiska tendenser, som måhända herrskat der under mansåldrar. Slutligen redogör han för folkskolans verkningar i fråga om vår kamp mot de yttre naturförhållandena eller i fråga om våra vilkor, vårt arbete och vår förkofran i yttre mått. Det talet om, att skolundervisningen skulle verka förvekligande, att den skulle väcka olust för strängt arbete och göra, att bonden snart skall komma att sakna drängar och pigor, anser förf. icke ha saknat all anledning, såsom våra folkskolor hittills varit. Men han håller före, att förhållandet i detta fall skall bli helt annorlunda, sedan ,,härdande lekar, kroppsöfningar, såsom t. ex. i trädgårdsskötsel, militäröfningar, bli allmännare införda i skolorna, och han anmärker, att det just är allmogen sjelf, som mest och ihärdigast påyrkar, att barnen skola endast eller framför allt läsa lexor och framför allt katekesen. Der folkskolan verkat mest och längst, såsom i Skottland, Schweitz och Amerika, är folket arbetsammare och arbetsskickligare än på något annat ställe i verlden. Afven vårt land är fullt af arbetare, bönderna förvärfva allt mer och mer jordegendom och sköta den allt bättre. Skolan rekommenderar icke håglösheten och lättjan: den lärer, att allt slags arbete är en ära och lycka för menniskan. Att folkskoleundervisningen verksamt befrämjar jordbrukets förbättring visar förf. genom att anföra hvad den berömde åkerbruksläraren Nonnen yttrat derom. Vi ha här sökt gifva våra läsare ett begrepp om innehållet i denna förträffliga skrift, som på ett språk så väl lämpadt efter allmogens sattningsgåfva och tillika med sådan kraft i bevisningen för folkskolans talan mot dess motståndare och visar huru den bör utveckla sig för att rätt motsvara sin uppgift. Den djupa aktningen för religionen och dess förädlande kraft, den varma kärleken för det svenska folket och det lifliga begäret att medverka till allt, som kan bidraga till dess framåtskridande på den sanna upplysningens bana, till dess frihet och välfärd, genomskimrar hela arbetet. Måtte det finna rum i rätt många boningar! Måtte det öppna rätt många ögon för föräldrarnas pligter och det uppväxande slägtets sanna intressen! Måtte det i grund utrota dessa fördomar, som i så betydlig mån hindrat folkskolan att fylla sin uppgift så som hennes vänner hoppats! Skulle vi tillåta oss någon anmärkning mot denna bok, så blefve det den, att deruti förekommer en och annan provincialism, som många läsare ej torde förstå, och som sannolikt aldrig skall vinna burskap i den egentliga svenskan. Exempelvis vilja vi anföra orden ,tota och ,,dorsk. För öfrigt är stilen ren, enkel och flytande, och förf. utmärker sig äfven i det hänseendet förlelaktigt framför många andra, som skrifrit för allmogen, att han aldrig nedsjunker till ett pjollrigt framställningssätt. A. A — —