Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 3

verkningar jemte öfversigt ösver solkskolans ställning i Srerge, Norge, Danmark och kinland af Olof Eneroth. Skrift, som vunnit det af Gefleborgs läns landsting utfästade pris. Andra upplagan. Stockholm, P. A. Nymans tyckeri. 1868. Detta lilla utmärkta arbete, som afser att framhålla för allmogen förmånerna af en utvidgad folkundervisning, har i denna andra upplaga, hvari det utgifvits, blifvit något förkortadt, ithy att underrättelserna om de åtgärder, som europeiska kulturfolk vidtagit för folkundervisningen, uteslutits, undantagandes hvad som angår Danmark, Norge och Finland. Denna ändring har vidtagits på det att boken må kunna säljas så lågt, att den sprides så allmänt som möjligt. Det är desto önskvärdare, att ett sådant resultat ernås, som på många trakter i vårt land allmogen visar en sorglig likgiltighet, att icke säga rent ut motvilja för en någorlunda grundlig skolundervisning, och det oaktadt den för ringa eller ingen afgift erbjudes åt de mindre bemedlades barn. Förf. visar på det klaraste, mest öfvertygande sätt hvad som är folkskolans stora och sköna ändamål; han framhåller, att det är denna skolas uppgift att ,genom en god undervisning och god tukt hjelpa till att af landets alla barn göra goda, upplysta, kraftiga menniskor och medborgare. En harmonisk utveckling af själsförmögenheterna, förståndets utbildning så allsidigt, som omständigheterna, krafvet på grundlighet och omsorgen om lärjungarnes helsa det medgifva, de unga. sinnenas öppnande för det sköna, hvari Gud uppenbarar sig för oss, samt slutligen hjertats förädling och inplantandet af religionens heliga läror och derpå grundade rättsbegrepp i hjertat — se der hvad förf. fordrar af folkundervisningen för sitt fosterlands barn! Att den svenska tolkskolan på långt när hittills fullt motsvarat dessa anspråk, är han den förste att framhålla; han säger, att hvar och en, som närmare tagit kännedom om henne, måste ha insett, huru ringa de goda verkningarna och förmånerna hittills måste ha varit af en så ung, ofullständig och outbildad inrättning. Det är af framtidens folkskola, han hoppas de välsignelserika verkningarna, det mäktiga samhällsomskapande inflytandet på landets arn. I bokens andra kapitel redogör förf. för ,,de medel, hvarmed folkskolan verkar för sitt ändamål. Först framhåller han såsom sådana undervisningsämnena och öfningarna samt den vigt och betydelse för hela lifvet, som dessa Rega, hvar för sig betraktad, samt angifver det sätt, hvarpå, enligt hans åsigt, undervisning bör bedrifvas uti dem, utan att dock ingå i några specialiteter, hvilka skulle varit främmande för arbetets syftemål. I kapitlets andra afdelning uttalar han sig öfver skollag, skolstyrelse, skolvård, skollärare, skoltid m. m., som rör skolans, vigtigaste angelägenheter. I det tredje kapitlet afhandlar han folkskolans verkningar, framställande i första rummet frågan om de ,,orsaker, som under tidernas lopp inverkat på den menskliga förkofran och förädlingen-. Den besvarar tviflet på folkundervisningen med: den anmärkningen, att hos oss folkskolan icke verkat länge nog, för att! verkningarna redan skulle ha kunnat framträda tillräckligt tydligt samt genom anförande af hvad folkskolan verkat i de länder, der hon existerat längst eller till och med inom en och annan socken i vårt land, såsom t. ex. Ålhem, hvarest befolkningen i hög grad utmärker sig genom 5god sinnesart, ordentlighet i handel och vandel, arbetsduglighet, saktmod, ja, till och med för ett ovanligt städadt och vac-; kert yttre — något, som han tillskrifver det taktum, att Johan Skytte för tvåhundrade år sedan der inrättade en folkskola. Att döma folkskolan efter vissa dåliga skolors verkningar, vore i författarens tanke lika orätt som att fördöma kyrkan, för att mycket ondt ännu finnes till i verlden. Grundlösheten af misstankan mot folkskolan, att den verldsliga undervisning, den meddelar, skulle kunna skada religionens sak, ådagalägger förf. på ett klart och öfvertygande sätt och visar att , det är just i okunnighetens mörker, som irrläror och vidskepelse och bedrägeri och allt slags förderf bäst frodats och frodas. Derefter framhåller han folkskolans vigt för det medbo: gerliga lifvet ech visar, att upplysnind först kan göra ett folk rätt fritt och att upplysningen blott kan göra fria samhällsinstitutioner välgörande. Folkskoleuppfostrans inflytande på det borgerliga lifvet tager förf. i försvar mot de anmärkningar, som gjorts deremot. Man har påstått, att det lilla kunskapsförråd, som inhämtats i 10lkskolan, gör , många obenägna för strängare och allvarligare arbete, alstrar högfärd, fåfänga och ytlighet, samt lockar dem att bli halfherrar, skrifvarebiträden åt okunnige, landthandlande utan förlag etc. Förf. tror deremot att de öfverklagade fakta i stället böra tillskrifvas den omständigheten, att folkskolan ännu icke hunnit öfvervinna den gamla okunigheten, hvilket han slutar deraf, att de ifrågavarande lytena lika ofta och oftare anträffas hos dem, som aldrig gått i skola. Han erinrar om att i de länder, der folkundervisningen står högt, såsom t. ex. Skottland, Holland och Schweiz, man har att ,glädja sig åt lyckliga förhållanden i det borgerliga lifvet. Och han tramhåller den möjligheten, att omständigheter inträffa, som förläna stor praktisk vigtiåt