Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 2

en utsigt af så storartad beskaffenhet, att man saknar ord att uttrycka de öfverväldigande känslor, hvarmed man bestormas vid betraktandet af denna tafla. Men åter till staden och till, Limugnenk, stadens , Hasselbacke, ett namn, som i alla afseenden med rätta kan tillämpas på det väl skötta utvärdshuset. Men innan vi slå oss ner i en af de behagliga tillflyktsorterna derstädes, så göra vi en hastig tripp till hr Strehlenerts tapetfabrik och beskåda några rätt vackra prof på hvad här kan åstadkommas. Vid en vandring genom stadens olika delar erhåller man ett ojäfaktigt bevis på god kommunalanda i den ordning och det förträffliga skick, hvari allt presenterar sig. Att det här liksom på andra ställen i vårt land, der man följt med de sednare tidernas förbättringar, ej erhållits utan kännbara uppoffringar, förnimmes naturligtvis tydligt nog — men man är dock ense deruti, att man ej vill hafva det gjorda ogjordt och på intet vilkor önskar en återgång till det förflutna. Vi äro emellertid nu redo att lemna den sista staden, som återstår för denna gång att bese, och medtaga derifrån ett det angenämaste minne af ett samhälle, som med jättesteg gått framåt i såväl industrielt som kommunalt och socialt hänseende. Då jag nu sitter i bankupn, för att, härnäst jag lemnar den, återse Göteborg, äro mina tankar uteslutande upptagna af betraktelser och jemförelser mellan det jag varit i tillfälle att iakttaga såväl i Vestern som Östern, och inom vårt eget fosterand. Vid dessa jemförelser finner jag, att Sverge inom det sociala området onekligen intager en den mest framstående plats. Ja, jag vågar djerft påstå, att våra folkskolor, upptostringsanstalter samt öfriga inrättningar för de obemedlades väl kunna värdigt ställas vid sidan af hvad de mest civiliserade länderna i denna väg har att uppvisa. Vi ega t. o. m. ett företräde framför. de flesta folk, och det är vår allnänna bildning, hvilken man först gifver sitt fulla erkännande, sedan man å resor genom jemförelser vunnit otvetydiga bevis på dess goda verkningar. En ganska allmän svaghet hos vår nation är att som mönster vilja framhålla utlandet, hvarunder vi ofta förbise vårt eget framåtskridande, men detta, jag vågar kalla det, nationalfel skall förr eller sednare försvinna derigenom att hvarje sann fosterlandsvän söker motarbeta detsamma. Emellertid har tiden skridit framåt och bantåget närmat sig de många välbekanta ställena i Göteborgs närhet, och då vi nu med snabb fart inlöpa i banstationen, säger jag farväl och tackar ärade läsare, som varit mig följaktliga under sommarens resor såväl inom landet, som hinsidan Östersjön. M. R.