Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 1

10 25,.73 ?f11 12 185 —11 25,62 —10 25,51 410 13 2 U 1 25,20 (4-9 25,07 10 13 2 18 25,02 416 25,10 je 14 ; Mstatnattssbttttsatttssaiatnattrenattetnitnmtmmamatetindattnsnaatineedssätaa patos, som skulle varit värd ett vigtigaro ämne. Jakobstad är för öfrigt en småtrefi ort med tvåfaldig lokalfärg. Dess ena de består af smala, krokiga gator med gamla, lutande hus, då deremot den andra, efter 1834 års brand nybyggda delen har raka gator, stora torg och prydliga hus. Finlands nordligaste orangeri, tillhörigt apotekaren Viktor Schauman, en frände till redaktören för hufvudstadsbladet, magister Åugust Schauman, samt den såsom en af de förnämste konstdomare i Finland ansedde biblioteksamanuensen, Vasariddaren, Manindyrkaren och Garibaldihataren Otto Schauman, — vidare ölbryggeriet Gambrinus, tillhörigt en konkursmassa i Uleåborg och levererande det bästa bayerska öl i landet, — en döfstumskola, som förestås af ett baptistiskt fruntimmer, fröken Anna Heikel, hvars fader, den lärde och frisinnade prosten Henrik Heikel, dog i Helsingfors under 1867 års landtdag midt under utösningen af sitt kall såsom en af presteståndets värdigaste representanter, — allt detta förtjenar att tagas i betraktande. Detsamma förtjenar stadens kyrkogård, dystert skön äfven i sin vinterdrägt, der Kulneff önskade blifva begrafven, ehuru man af missförstånd förde honom till Jacobstadt i Curland, dit en mängd till Jakobstad adresserade utländska bres ännu pläga afgå, innan de finna sin rätta destinationsort, och ,, Runebergs stuga, en skalden tillhörig liten, täckt belägen villa, som han dock icke besökt på långa tider, liksom man i hans dikter icke återfinner några reminiscenser fråa hans födelseort. Större pietet emot den plats, der hans vagga stod, iakttager deremot Finlands fjerde) skald Zachris Topelius. Härom påminna ej allenast de utsatta ortnamnen under några af hans dikter, Alön, Majviemi, m. fl. landtställen nära den lilla, två mil från Jakobstad belägna staden Nykarleby, utan äfven många dikters eget skaplynne. Hvilken, med förhållandet förtrogen, kan väl läsa , Vid Elfmynningen: Kom, vackra silsrerbölja, Kom bort till blåa hafvet, Att der ditt flöde dölja, Förgätet och begrafvet, Och glömma bort dig sjelf — Kom, gköna, klara elf! o. s. v. utan att tänka på Lappo elf, vid hvars utlopp i Bottenbafvet Nykarleby ligger på dess höga, täcka, ända till vattenbrynet trädbevuxna stränder? För min del kan jag dock icke anse staden Nykarleby i och för sig för någon synnerligen poetisk ort. Före 1858 års brand, hvarigenom densamma, med undantag at kyrkan och nägra få enskilda hus, totalt förstördes, lär den med sitt gammalmodiga byggnadssätt hafva erbjudit många pittoreska partier. Men nu! — Tag två askar Nirnbergerleksaker, bestående af en gulmålad kyrka, ett mindre sortiment hvita, gröna, blåa, och gredelina envåningshus, några plank och en hop större och mindre löfträn; tag vidare en bit silfrerpapper, föreställande en elf, lägg denna på ett bord och låt en sticka, föreställande en bro, ligga deröfver; uppställ ofvanantydda persedlar i en viss ordning på hvardera sidan om dender elfven — och du har den bästa modell af Nykarleby. ,Ifall någon med ett lofqväde i allvarsammare smak vill hedra Borås, skall jag vara den förste, som dervid förklarar mitt bifall, säger Rudbeck reservationsvis i sitt företal till Boråsiaden; och sammaledes är jag villig att erkänna alla de skönheter en annan granskare möjligen kan upptäcka hos Nykarleby, men hvilka icke fallit mig i ögonen. Detta allt hvad stadens yttre sysionomi beträffar. Den inre hann jag, under mitt korta uppehåll på orten, föga beakta. Den trefliga afton jag tillbragte på en soir utan kortspel, men med deklamation, sång och dans torde jag dock aldrig förgäta; och bevisar denna 1 sin mån, att staden icke saknar resurser för ett angenämt sällskapslif. Men Munsala — irågar läsaren — hvad är då denna för en ort? En liten svenska talande landskommun med en , folkhögskoletillstymmelse, som mig lyster taga i närmare skärskådande och hvarom jag skall meddela några notiser i nästa bref, hvilket jag hoppas kunna aflåta från mitt tilltänkta vinterqvarter, Kaskö stad. B N. B. En hoppets skål för Suomi. En sorglig tid förhanden är för Suomis arma folk; I nödens skola pröfvas nu dess krafter. Den bleka hungern sargar det, lik 3 tveeggad olk, Och suga vill dess hjertas bästa safter. Och medan kroppen tynar bort i saknad utaf bröd, Förslöas själens spänstighet, förkolnar andens glöd, Då ordet icke mer är fritt i landet. Hur har vårt folk förbrutit sig, att det skall pröfvas så, Att slag på slag dess styrka skall försvaga, Att smärtans bittra kalk det skall till bottnen tömma få, Att det till offer korats för Guds aga? Är då vår Gud en Zebaoth, som endast tukta vill? Nej! — mildhet och barmhertighet de höra honom till,