Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1868, sida 3

Litteratur. Grunddrag till svensk och allmår statskunskap af Vilh. Tham. I. Svensk statskunskap. Med 2 statistiska kartor I. Allmän statskunskap. Med en tablå Stockholm. Albert Bonniers förlag. 1868 Med rätta har förf. hållit före, att de förtjenstfulla arbeten, som utkommit i det ifrågavarande ämnet på sednare tider i vårt land, icke uttömt det, hvart för sig betraktade, enär de nästan alla uteslutande eller företrädesvis omfattat särskilta sidor af detsamma, och att derföre ett nytt, som på ett tillfredsställande sätt behandlade alla statskunskapens delar — och i främsta rummet naturligtvis den svenska statskunskapens — skulle uppfylla ett tidsbehof. Hans eget försök att fullgöra denna uppgift är väl förtjent af uppmärksamhet och erkännande såsom utgörande en med urskiljning och aktningsvärdt sträfvande efter noggrannhet sammanskrifven handbok för dem, som ej ha behof af mera detalierade framställningar af det rika ämnet. Och vi anse oss derföre tryggt kunna anbefalla den åt den stora allmänheten, för hvilken den också synnerligen väl lämpar sig genom den enkla, klara och angenäma stilen, och måhända äfven genom den, relativt taget, ringa qvantitet af siffror, som förekommer i de statistiska afdelningarna, då ett stort förråd af dylika oftast verkar positivt afskräckande på mängden af läsare. Att ett vidlyftigare och rikhaltigare arbete i denna väg, hvilket liksom detta behandlade ämnets alla sidor, vore att önska, tro vi i likhet med förf., och vi hoppas, att den svenska litteraturen skall snart nog riktas dermed, då källor och understödjande förarbeten finnas i rikt mått och behofvet af och intresset för de upplysningar, det skulle innehålla, ständigt blir allt allmännare och starkare. Den svenska statskunskapen börjar med ,historisk öfversigt, hvarpå följer statsförfattning, statsförvaltning och sist statistik. Hvad den historiska öfversigten angår, så innefattar den inom sitt inskränkta utrymme hvad man skäligen kunnat fordra för belysningen af vårt statsskicks utveckling. . Mot en och annan punkt deraf torde dock anmärkningar med fog kunna göras. Så torde förf. ej kunna försvara följande tramställning af Ulrika Eleonoras handlingssätt: ,Ulrika Eleonora, som redan 1713 hade varit af Rådet inkallad att deltaga i dess öfverläggningar, och af ett parti vid den af Rådet sammankallade riksdagen varit ämnad att taga styrelsen, uppträdde efter brodrens död med anspråk att på grund af arfsrätt efterfölja honom i regeringen med samma makt, som han haft. Hon sammankallade, efter erhållen underrättelse om Carls död, de för tillfället i hufvudstaden närvarande Råder, afböjde(?) all tvekan om sin rätt till thronföljden, men försäkrade sig vilja föra styrelsen på gamla sättet med Råds råde. Hon lät derpå offentligen tillkännagifva, jemte konungens frånfälle, sitt eget uppstigande på thronen samt utfärdade riksdagskallelse dock med tillagdt uttryckligt löfte at! afskaffa den så kallade SueräniletenEn blick på de af oss kursiverade orden visar, att förf. invecklat sig i en uppenbar motsägelse, som beror derpå att han oriktigt tillskrifvit Ulrika Eleonora anspråk på att efterträda den aflidne hjeltekonungen ,med samma makt, som han haft. Några sådana anspråk framställde hon aldrig. Af särskilt intresse är författarens framställning af förvaltningens utbildning, synnerligen som denna varit hittills jemförelsevis mest förbisedd af dem, som törut utgifvit arbeten i svensk statskunskap. Sin framställning af Sverges nuvarande statsförfattning har förf. grundat till en del på hvad Malmström meddelar derom i sin ,Statskunskap, och detta gäller i ännu vidsträcktare grad den afdelning, som bär titeln Statsförvaltningen; icke blott uppställningen utan äfven ordalagen äro ofta lånade af detta arbete, såsom också förf. sjelf anmärker. Hvad som an