Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1868, sida 3

granterna till godo, ifall dessa sednare utan be gagnande af mellanhand sjelfva besörjde sin öfverresa till Amerika. Om t. ex. ett enskildt sällskaj för något åndamål förhyr en ångbåt, eller å jernväg beställer ett extraåg eller dylikt, blir afgifter för hvarje deltagare naturligto betydligt ringare än om hvarje särskild person af sällskapet, utar ssamband med de öfrige, köpa sin biljett. Likartadt skulle förhållandet vara med emigranterna. om dessa, hvilka under större delen af året afresa till ett antal af fle a hundrade i veckan, förenade sig att sjelfva gemensamt ackordera om nedsatta sångbåts-och jernvögsfrakter. Hvad åter beträfiar uttrycket, att alla som erbjuda sin tjenst åt emigranterna rikta sig ,.på bär Ista möjliga sätt, så torde man icke utan den mest uppenbara förvrängning af sistanförda ords verkliga betydelse kunna, såsom kärandena påstå ense dem vara liktydisa med ,på oredligt sätt Lika litet torde man, e som kärandena gjort, böra med ,per fas et nef. öfversätta ifrågavarande ord, hvilkas egentliga etydeke rätteligen återgifves med endast ,.9er fas. För ölrigt om uttryeket på bästa möjliga sätt vore liktydigt wed j,oredligt sätt, så torde man med skäl kunna fråga, huru uttrycket ,.på sömsta möjliga sätt då skulle tolkas. Slutligen får jag anmärka, att kärandenas sätt att uttyda det åtalade yttrandet, förutom att strida mot språkets lagar, äfven är stridande mot Tryckfrihetslagen, hvilken förbjuder att af uttrycken i en skrift draga obestämda slutföljder. På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag motse, att det af kärg adena mot mig väckta åtal skall befinnas obefogadt. Ur Arvidson, som nu åter fick ordet, yttrade sig hurvadsakligen på följande sätt: Den förklaring, randen nu i anledning pningen afgiivit, innebär visserligen ett temligen skickligt återt? efter et oskickligt ntfall, men det förra synes mig icke kunna omintetgöra, är mindre rättfördiga, det sednare; och jag finner mig derföre nödsakad att for sätta mina hufvudmäns ansvarspåstående. Jag har naturligvis icke kunnat på förhand I veta de svepskb på hvilka svaranden ämnat ret sig ifrån den ifrågavarande affären, och har följ aktligen icke kunnat bereda mig på deras gendrifnmg i detalj; men de äro af den klena beskaffenhet, att det ej lönar mödan uttänja det obehegliga målet med någon anhållan om uppskof för deras granskning och genmälande. Jag yrkar derföre. att comstolen måtte redan nu låta uppställa vederbörlige val af jurymön för den åtalade i tidnirgsartikelns bedömande, och tillåter mig blott tt dessföriunan yttra några ord: Först och främst tillbakavisar jag svarandens såväl inför rätten som uti e t par artiklar i Göteorgs-Posten efter stämningens utt gande gjorda eärsök att sammanblanda irågan om sjelfva emiadtionen och dess skadlighet för vårt land med lgan huru lång: men eger gå i missbruk af yttranderätten. Jeg anser mig böra lägga de blifavde jurymännen på hjertat skillnaden emellan dessa frågor, emedan den ganska lätt förloras ur sigte, och just sammanblandningen af begge frågorna tyckes hafva alstrat den förlöpning, som nu fört Göteborgs-Postens utgifvare på de anklagades plats. Jag vet alltför väl, att det är på de blifvande jurymännens förmodade afvoghet mot sjelfva emigrationen, man på svarandesidan hoppas befrielse från åtalet; men denna atvoghet är icke så alldeles gifven. — Emigrationen är en verldshistorisk företeelse af verldshistorisk betydeise, likaväl i detta århundrdet, som oynder de stora folkvandringarnes tidehvarf. Lika litet som det då Ivckades hindra in rängandet i Europa af de fo kslag, hvilka nu äro denna verldsdels beherrskare; lika litet skall det nu lyckas våra tidningar, vore de än aldrig så fosterländska, aldrig så välmenande, att hindra försynens anordning, att Sverges, såväl som det ötriga Europas, öfverhefolkning skall gå att odla Amerikas vidsträckta områden. Denna anordning är likaså naturlig, likaså nödvändig. som att bikupans innevånare svärma, här kupan ej lemnar erjorderligt utrymme åt densammas fördubblade befolkning. Och kan man väl tänka sig något orimligare, än att Nya Verldens stora, ouppodlade landsträckor, som kunna lemna rikligt uppehälle åt många millioner flera bebyggare, än der finnas, skulle förblifva öde, under det att i den Gamla Verlden folken trängas med hvarandra om utrymmet och ryckas om det redan alltför ojemnt delade brödet? När man talar om, att emigranterna lemna sitt land , för att gå ett ovisst öde till mötes, såsom det heter på det stereotypa språket i Göteborgs-Postens artiklar Om emigrationen; månne man då så noga betänker det vissa öde, som förestår dessa utvandrare, om de qvarstanna i sitt hemland? Det synes häraf huru märkligt Göteborgs-Posten misstagit sig, då den påstått att emigrationen är så himmelskriande skadlig, och huru löjligt tidningens förmenande är, att det blott är ett verk. af några agenter, när folk i massa lemna sina hem och söka sin utkomst i en annan verldsdel. Men om jag nu, såsom slutföljd häraf, sade: att at Göteborgs-Postens hela personal ,,alla, från hufvudredaktören ned till den lägste nyhetsskaffaren, med emgirationsfrågans behandling ej afsåge annat, än att skaffa sig flera prenumeranter och derigenom på bästa möjliga sätt rikta sig på sina stackars enfaldiga läsares bekostnad, så tror jag att nämnde personal skulle blifva mycket förtörnad, och att jag sjelf ginge utöfver min lagliga. yttranderätt, aldraheldst om detta yttrande fälldes i offentligt tryck eller på ett ställe, ,,der mycket: folk är; och jag säger det derföre icke här; men jag hemtar deraf bevis på, att Göteborgs-Postens alldeles likartade uttryck om mina hufvudmän är stridande mot lag. . Jag har sjelf i tem år deltagit i redigerande af en tidning och derunder haft mig anvisad än den ena, än den andra afdelningen af dess innehåll. Jag känner likaväl till referentens af utländska nyheter förtviflen, när ingenting af politisk vigt passerar, och han ändå efter sättarens snöre måste lemna halfannan aln ,,utrikes, som jag känner krönikeskrifvarens vånda när veckan nalkas sitt slut, utan att bafva medfört tillräckligt stoff för hans humoristiska krystningar. Jag vet, tt under dylika omständigheter en tidningsredakon nästan nodgas lägga sig i en hel del saker, som den dels icke begriper och dels icke känner ti; men jag vet också att hon, under denna nödtvungna diskussion kan och bör iakttaga humanii skrifsättet och framför allt — måtta i besk yllningarna. Detta har Göteborgs-Posten icke wort mot mina hufvudman; och jag hoppas juryn skall gifva mig rätt i mitt påstående, genom att förklara den åtalade artikeln brottslig. Slutligen anser jag mig böra underrätta svaranden att, ehvad utgång förevarande mål kan erhålla, mina hufvudmän äro fast beslutna att, derest han återigen skulle förnärma dem på nu anmärkta sättet, ånyo draga honom inför domstol, intilldess han förunnar dem hvad hvarje medborgare, som ej bryter mot landets lagar, städse borde åtnjuta: fred till sitt goda namn och rykte. Svarande-ombudet, som sade sig icke kunna finna det den historik öfver emigrationen med mera, som detta anförande innehöll, det ringaste rde till sjelfva saken, öfverlemnade målet till pröfning. Vid härefter företaget val af jurymän itsågos de i gårdagens tidning nämnde personer, hvarefter målet utsattes att åter förekomma den 22 dennes. t 3 Blandade ämnen.