Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1868, sida 2

sir, svarade William. — Der är flaskan och pulvret på bordet bredvid honom; han har ej förtärt någonting annat sedan ni lemnade honom. O, säg inte att han skall dö, mr Cowper. Han kan ej ha fått något gift sedan ni lemnade honom; — det är omöjligt. Medan den högeligen upprörde William yttrade dessa ord, brådskande och nästan osammanhängande, betraktade doktorn honom allvarligt, nästan strängt, men han sade ingenting vidare, utan frågade blott om någon annan än Bertram hade varit hos mr Levingstone under natten. Vid det nekande svaret betraktade han åter bokhällaren, men med ett uttryck af bedröfvelse, och skakade på hufvudet. Han visste ingenting vidare om William än hans ställning inom kontoret och det förtroende hans principal hyste för honom. Mr Levingstone dog efter några timmar, sedan han från sin oroliga sömn försjunkit i dvala, och derefter i denna sömn, från hvilken man aldrig mera uppvaknar i denna verlden. Hans broder, efter hvilken man telegraferat, anlände i största hast; hans under broderns lifstid föga visade ömhet tycktes hafva blifvit väckt genom döden. Han kände verkligen djupt sin förlust, beklagade den högljudt och var ifrig att söka hämnas på mördaren. En hastig undersökning af affärerna utvisade, att en betydlig summa saknades, hvilken borde hafva funnits. Den tyske korrespondenten ådagalade att summan hade blifvit afsänd; de engelska bankirerna visade att de hade emottagit den och utbetalt den till mr Levingstones order som vanligt, men de hade icke er