Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1868, sida 2

var troligtvis väl förvarad i detta ögonlick. Var det icke mer än troligt, att hans principal sjelf hade upptäckt balansen i sina böcker, då han granskade dem den skickelsedigra natten; att saken hade blifvit afhandlad mellan bokhållaren och honom; att principalens misstankar och tjenarens farhågor hade blifvit väckta, och att den sistnämnde hade blifvit drifven till ett hastigt utförande af detta ohyggliga brott af en plötslig fruktan för upptäckt? Detaljerna af sammanvaron mellan offret och honom stödde sig endast på hans egen utsago; det var naturligtvis en klumpig uppfinning af honom sjelf för att från sig afvända den misstanka, som måste uppstå hos andra, då summans försvinnande uppdagades efter mordet. Sjeltva detta försvinnande erbjöd allt hvad som erfordrades, — ett motiv för direkt visshet, öfvertygelse, der misstankan redan hade pekat med sitt svarta finfn Mr Levingstones unge, betrodde bokållare, han allena var tjufven, — han allena kunde vara mördaren! . Hvilken ohygglig otacksamhet! Hvilken gräslig låghet! Så ung, — och en så kallblodig mördare! Så talade allmänheten öfverallt. Den yngre Levingstone rasade och var otålig att få mördarens lif. Bertram blef fängslad. Förhöret företogs. Det ådagalades att den natt, då mordet begicks, hade ingen varit i mr Levingstones hus efter bokhållarnes bortgång med undantag af Bertram och doktorn. Den sistnämnde styrkte med ed, att han hade lemnat sin patient tillfrisknande, ja — fullt återställd, och att een unge bokhållaren stannat ensam qvar