Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1868, sida 2

an Small SKTALLA Clle 8råtaå dl dyIIKL. Ad. B. UTRIKES. FRANKRIKE. Flera tidningar togos i beslag den 2 dennes — årsdagen af statsstrecket — för det de nämnde dag voro försedda med sorgekanter. Den 4 dennes skrifves från Paris: ,,Antalet af i går häktade personer är större än man påstått; nära 200 personer fasttogos, af hvilka likväl en stor del genast frigafs, såsom t. ex. sådane personer, hvilka genom sin ställning imponerade på poligen, gatpojkar, m. fl. Bland dem, som den 3 dennes blefvo häktade, var äfven vinhandlaren Millot, som skulle begifva sig i affärer till Rue Fontaine. Såsom det af en i ,Opin. nat. offentliggjord skrifvelse från honom framgår, blef han tagen af en polisagent, utan att han gifvit den ringaste anledning dertill. Först släpade man honom till kyrkogården Montmartre och derifrån till det förra bysättningshäktet Clichy. Hvarje finge, som ditfördes, hade 4 mans betäckning; en polisbetjent gick nemligen före fången, en efter, och en höll honom under hvardera armen. På kyrkogården hade man anställt förhör med vinhandlaren. Förgäfves hade han bedyrat, det han var en alldeles oskyldig köpman, som varit ute i affärer. I bysättningshäktet, der han förblef från klockan 3 eftermiddagen till klockan 11 på aftonen, trakterade man honom — likasom de andra fångarne — endast med vatten. Köpmannen hade fåfängt begärt att få underrätta sin hustru om förhållandet. Polisen endast hånade honom. Slutligen blef han klockan 11, förd till polisprefekturen, men först klockan 2 på natten undergick han förhör, hvilket hade till följd, att han blef frigifven. Den stackars karlen beklagar sig nu på det högsta för polisens beteende, men säger, att domaren betett sig ytterst höfligt. , Opin. nat. uttrycker temligen den här rådande sinnesstämningen, då den yttrar: ,,På polisens pojkaktiga demonstrationer, hvilka blifvit organiserade af regeringen, har pariserbefolkningen svarat med stillatigande. Förgälves har man afspärrat kyrkogärdarne, förgäfves tvingade man likprocessioner art taga omvägar, förgäfves hindrade man 1,500 medborgare att bevista ett möte i Reine Blanche. Gentemot alla dessa åtgärder, hvilka bevisa den allrastörsta ängslan, har demokratien i Paris visat sig orörlig och likgiltig; den förvånades endast deröfver, att man ansåg demokraterna vara så okloka att vilja lemna sina motståndare en förevändning, ett medel i händerna. Hvarje sammandrabbning skulle kommit våra motståndare till nytta; vi förgäta ingalunda detta! Låtom oss öfverskåda hela den terräng, som vi sedan den 31 Maj 1863 vunnit! Vi gå framåt, det är visst. Blott de, som önska, att vi skola gå för långt, vilja omstörtningar från vår sida. Vi ega den allmänna rösträtten som instrument för det politiska framåtskridandet, kooperationen som medel för det sociala. Faktiskt äro vi herrar öfver ställningen; det konservativa partiet har endast ännu en nominell makt. Och i ett sådant ögonblick skulle vi riskera Frankrikes framtid och de resultater, som vunnits genom revolutioner? På polisprefekturen och i krigsministeren måste man anse demokraterna vara vansinniga! De officiösa tidningarne, t. o. m. Pays, synas vara i verklig förlägenhet för den noggranna kännedom, man erhållit om de vidtomfattande försigtighetsåtgärder, som regeringen den 3 dennes hade vidtagit, och hvilka icke stodo i rimligt förhållande till de då förekomna tilldragelserna. SCHWEIZ. I Schweiz har man i de serskilda kantonerna, hvaraf förbundsstaten är sammansatt, sedan en tid tillbaka sysselsatt sig med att vidtaga förändringar i de hittills gällande författningarne; för åvägabringande af dessa omändringar hafva serskilda församlingar blifvit inkallade på de olika orterna. Vi vilja här nämna de vigtigaste resultater, hvartill man kommit i de mera framstående kantonerna. Så bar i Zurich beslutits, att valet af medlemmar i kantonens regering skall företagas omedelkart af folket sjelft och icke som hittills af kantonal-församlingen; vidare har beslut fattats att frigifva alla slags näringsgrenar, häri inbegripet både läkareoch advokatståndet; de öfriga antagna bestämmelserna handla om statens skyldighet att på lagstiftningens väg befrämja arbetarnes materiella och andliga väl, om införande af progressiv inkomstskatt, hvilket illa behagat de förmögnare, om att de med statsbidrag bygda jernvägarne skulle få en annan förvaltning och de trakter, som i välstånd och folkmängd äro jemngoda med dem, som redan erhållit jernvägar, hafva rättighet till understöd från statens sida för anläggande af dylika kommunikationer. Förtattningsutskottet i Bern har, i likhet med det i Zurich, förordat fofkomröstning om de lagar, som antagas at kantonalförsamlingen; motsvarande utskott i Luzern önskar sätta en genom vissa vilkor inskränkt omröstningsrätt i stället för folkets nu egande rätt att vid omröstningen inlägga veto mot åtskilliga lagar. Om nemligen antingen en tredjedel af det stora rådets medlemmar eller minst 4,000 medborgare så fordra, skola lagarne — dock icke af stora rådet åtagna bevillningar — underställas folkets afgörande, och om då icke 13,000 valmän deltaga i omröstningen och med pluralitet antaga lagen, så anses den vara förkastad. Derjemte föreslår utskottet i kantonen fullkomlig religionsfrihet. I Thurgau har den lagstiftande församlingen redan börjat sina arbeten