Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1868, sida 3

terna. ha ånyo haft tillfällen att säga regeringen skarpa sanningar, både Jules Favre, Dufaure och Gambetta, hvilken sistnämndes vältalighet gifvit honom namnet: den nye Danton. In toto har det insamlats 30,000 francs till Baudin-minnesvården, och man har nu någon anledning att tro, det regeringen icke skall lägga sig emot minnesvårdens upprättande. Angående de i ett telegram omnämnda oroligheterna i Paris skrifves derifrån den 3 dennes: , Antalet af de personer, som straxt före kl. 12 infunnit sig på kyrkogården Montmartre, var icke serdeles stort, ehuru större än vanligt. På Baudins och Cavaignacs grafvar voro lagda blommor och kransar. Klockan 12 spärrades kyrkogården; antalet af dem, som närmade sig kyrkogården, tillväxte, men äfven antalet af polis och hemliga agenter blef större. Kyrkogården utrymdes långsamt. . Jag lemnade den redan förut och har icke hört, att häktningar der skedde. Mellan klockan 12 och 1 ökades folkhoparne, men de fingo icke blifva stående qvar, utan uppmanades att gå. Intill klockan 1 efterkommos dessa tillsägelser. Men sedan bildade sig kompakta grupper, hvilka icke ville lemna sina platser. Nu förstärktes polisen. Med undantag af de obetydliga demonstrationerna mot den, var allt i det hela lugnt. Först klockan 2 förekom på den sida, der jag stod, den första häktningen. En välklädd person lydde icke polisens uppmaning att gå derifrån och blef derföre straxt häktad. Gatpojkarne togo parti för honom, men detta inskränkte sig till försmädliga yttranden. Straxt härefter förekom en ny häktning, men äfven då gjorde icke folkhoparne något handgripligt motstånd. Folket var dock förbittradt och gjorde passivt motstånd mot att icke få qvarblifva. Nya häktningar företogos före kl. 3, men ingen — icke ens de många blusmän som voro närvarande — motsatte sig de häktades bortförande. Dessa scener föreföllo på boulevarderna Rochechouart och Clicky samt på Place Blanche, hvilka ligga tätt intill kyrkogården. Klockan straxt efter 3 började polisen att med våld rödja ren boulevarden Cliehy och Place Blanche. Folkmassorna blefvo allt kompaktare och fortforo med sitt passiva motstånd. En polisofficer, förargad häröfver, hetsade sina underlydande mot folket, som man försökte undantränga till boulevarden Rochechouart. Detta lyckades äfven omsider, sedan många häktningar skett. I den öfriga delen af hufvudstaden var det fullkomligt lugnt. ENGLAND. I en den 2 dennes daterad skrifvelse, som blifvit offentliggjord, har Disraeli meddelat sina partivänner skälet till hans ministörs afgäng. Skrifvelsen lyder sålunda: ,Om parlamentet hade sammantrält, skulle jag icke begagnat detta sätt att meddela mig; men enär en ministers offentliga handlingar icke få missförstås, och det icke finnes något annat medel att tillkännagifva sina bevekelsegrunder, så har jag tagit mig friheten att härmed vända mig till de konservativa medlemmarne ar parlamentets begge hus. Då H. Maj:ts regering förliden vår i underhuset bragtes i minoriteten för frågan om den irländska kyrkans ställning, hade den att betänka, att den föreslagna politiken aldrig hade blifvit förelagd landet, och trodde, att landet icke skulle godkänna densamma. Regeringen ansåg det fördenskull för sin pligt att tillråda H. Maj:t att upplösa parlamentet: Det skulle likväl varit en därskap att utfärda ett upprop till de gamla valkorporationerna, och landets uppriktiga mening öfverensstämde deruti med parlamentets, att ingen ätärd kunde vara tillfredsställande, såvida man icke örskaffade sig erfarenhet om de utvidgade valkorporationernas mening. Ninisteren vidtog fördenskull alla åtgärder för att påskynda ett sådant upprop, och ett särskildt statut blef för detta ändamål utfärdadt. Ehuruväl de allmänna valen i talrika och stora valdistrikter framkallat uttryck af de åsigter, som på ett i ögonen fallande sätt bekräftade dessa förutsättningar, och hvilka i afseende på de tvistiga frågorna ingen klok statsman kan förbise, så är det dock tydligt, att den närvarande regeringen icke kan vänta, det den kan räkna på det nyvalda underhusets förtroende. Under dessa omständigheter hafva H. Maj:ts ministrar ansett sig vara skyldiga sin heder och den politik, de representera, att icke en enda dag onödigtvis behålla. sina embeton. De anse det vara mera i öfverensstämmelse med den ställning, de intagit, och med de allmänna angelägenheternas behof i denna stund, likasom äfven mera gagnande för det konservativa partiets berättigade inflytande, att hellre genast till H. Maj:t inlemna sina afskedsansökningar, än att afvakta parlamentets sammanträdande, der de under sakernas nuvarande skick måste erkänna sig i minoriteten. Handlande sålunda, hafva H. Maj:ts ministrar icke funnit något skäl att ändra de åsigter, på hvilka de ansågo för sin pligt att grunda sina råd till suveränen i den irländska kyrkofrågan. De fortfara att vara öfvertygade om, att hr Gladstones förslag är till sin princip oriktigt, sannolikt opraktiskt i utförandet, och — äfven om det vore utförbart — till sina verkningar förderfligt. Under det de vid hvarje tid äro beredde att på det beredvilligaste understödja hvarje plan till förbättring i den irländska kyrkans ställning, skola de fortfarande på det bestämdaste uppträda mot den politik, som de under den sednaste sessionen motsatte sig såsom efter deras öfvertygelse full af kalamiteter för sam-j hället och staten. Downingstreet den 2 Dec. 1868. B. Disraeli. RYSSLAND. Som man vet, har den nuvarande krigsministern, Miliutin, åstadkommit en del förändringar i armåen, hvilka naturligtvis stött på motstånd från många håll. Bland hans mest ansedda motståndare är fältmarskalken Bariatynski, men skalen till dennes motstånd äro helt andra än man trott. Nämnde fältmarskalk uppehåller sig för närvarande på ett af sina gods i det inre af landet och utarbetar der i landtlig tillbakadragenhet en ny organisationsplan