Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1868, sida 2

då han har manskapets beklädnad sig anförtrodd, hvadan manskapets sysselsättning med beklädnaden, på sätt som här sker, måste blifra en fördel för honom. Om manskapet icke användes på detta vis, så blefve dermed kostnaden för kronan icke minskad, och kronan kan alltså väl näppeligen göra en förlust derpå, att dessa artillerister sysselsättas på nyttigt sätt i ställer för att göra föga eller intet. Men nogs räknadt borde de väl ändock betraktas såsom permitterade, så att aflöningen icke härunder drabbade kronau. Vidare anföres, att under det batteri cheferne erhålla af staten ersättning fö: rustkammarhyra, så begagna de samtligett af kasernrummen till rustkammare hvarigenom utrymmet för manskapet min skas. — Vidare ordas om en vedbehållning som skall komma battericheferne till godo — Ytterligare anföres, att under det re gementsofficerarne åtnjuta ersättning fö hästars hållande samt dertill stallhyra, så äro de, med undantag af chefen och tv öfverstelöjtnanter, oberidna. Regements chefen uppbär hästlega för tre hästar, mer uthyr sitt stall i kommendantshuset oci inlogerar sin ende häst i regementets stal lar. Vidare öfrerklagas snikenhet vid fou rageringen af nummerhästarne, m. m. Allt detta är utan tvifvel, derest förhål landet är sådant det uppgifves, ganska be tänkliga saker; men då man vet, att d: personer, hvilka anmärkningarne gälla, är män af heder, måste förfarandet kunna om ej helt och hållet rättiärdigas, doc! förklaras. Och denna förklaring torde, om inger annan bättre gifves, ligga uti hvad vi ytt rade om ,,den gamla surdegen. Men on detta gäller såsom ett urskuldande, mec afseende å de handlande personerna, så kan det icke gälla såsom ett verkligt för svar. Gifvet är också, att så snart förhållan det blifvit kändt, måste det ofördröjlig reformeras. Det må vara en orimlighet att regementschefen håller sig. tre sysslo lösa hästar, men bättre det, än att har skall kunna tillskrifvas ett mindre sam. vetsgrannt handlingssätt. Ännu betänkligare är, om sådana sakei kunna blifva föremål för åtal. Hvarjofficer, som är mer eller mindre delaktig i dessa handlingar, har då ständigt et damoklessvärd hängande öfver sitt hufvud hans anseende och välfärd hvila i hvarje underordnads hand, och den mest rättviss bestraffning kan utsätta honom för om e en anklagelse; dock en hotelse. Disciplinen, på hvilken hrr militärer eljest lägga så stor vigt, och detta visserligen ej utar skäl, blir under sådana förhållanden plat omöjlig. Skulle sakerna alltså förhålla sig såson här blifvit angifvet, om också med betydliga modifikationer, så kunna vi ej anna än på det enträgnaste uppmana Göta ar. tilleriregementes aktade befäl, att sjelf taga initiativet till undanrödjande at de gamla missbruken. Förgäfves må mar deremot invända, att den svaga aflöninger måste fyllas genom slika sportler. All sportelsystem är i grunden förderfligt, mer intet är dock förderfligare än det, som icke hvilar på fullt legal grund. Må er. sättning för den svaga aflöningen seder. mera sökas på annat sätt. Det är vår lands stolthet, att kunna visa en förvalt ning, inom alla grenar, af omutlig rättrådighet, och militärkårerna böra härutinnar icke utgöra något undantag, utan fastmei strängare än några andra iakttaga hederns fordringar. Vinningslystnaden bör der alldraminst göra sig gällande. Bättre då att underkasta sig hvilken försakelse som helst. Och hvad man här ej vill göra godvilligt, måste man snart nog göra af nödvändighet. Nationens rättskänsla uppreser sig mot hvarje handling, som äfven i minsta mån eger karakteren af underslef, och om sådant eger rum inom den stående armen, så tjenar det blott att gifva en ny kraft åt påståendena, att denna, särskilt hvad angår garnisonstrupperna, är oförenlig med folkets sedliga lif, Det är illa nog, att icke en garnisonerad trupp kan, likasom flottan börjat i sednare tid, göra sig nyttig, och detta i första rummet inom den kommun, hvarest den är förlagd — den skulle likväl kunna gagna t. ex. ifråga om eldsläckning m. m.; det är illa nog, att staten skall drabbas af oerhörda kostnader för hvad man alltmer börjar betrakta såsom onyttiga ting; men värst är, om härtill komma grundade anledningar ill klagan öfver dessa truppers moraliska ter. Frälsebönderna i Skåne. Hr majocen Kennedy på Råbelöf har, såsom man känner, lifligt protesterat mot våra antasanden, att den sedermera öfver en stor