Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1868, sida 2

Karl XIIs-sesten i landsorten. Från Halmstad berättas i , HallandsPosten: Den 30 November, hvilken af förekommen andning ej kunde komma att här på platsen firas på det sätt, som väl ursprungligen var ämnadt, dlef dock högtidlighållen genom ett pår enklare tillställningar. Tid tolftiden samlades neml. stadens skarpskyttar å Lilla torget, hvarefter de under ,flygande fana och klingande spel marscherade till Stora torget, der kären gjorde halt. Sedan befälhafvaren i korthet framhållit dagens betydelse såsom 150:de årsdagen efter hjeltekonungens död och tillkännagifvit, att den af svenska tolket gemensamt i hutvudstaden resta minnesvården vid denna tid aftäcktes, utbragtes ett ,.lefvel för Karl XII, hvilket besvarades med svensk lösen från kanoner å varfvet. Derpå utfördes af musikkåren, ackompagnerad af skarpskyttekårens sångare, ett par verser af Tegnrs ,,Karl XII, hvarefter kåren, åtföljd af en stor menniskomassa, marscherade Storgatan uppåt, tills den uppnådde elementarläroverksbygghaden, utanför hvilken folksången utfördes. Häritrån fortsattes marschen tillhaka till Lilla torget, der man åter skildes. Till aftonen hade elementarläroverket Å solennitetssalen arrangerat en fest, hvartill stadens invåpare, aå låvgt utrymmet medgaf, blifvit inbjudna. Kl. 6 blefvo dörrarne öppnade, och blef man härvid angenämt öfverraskad af den anblick, som feStivitetslokalen företedde. Öfver katedern, på hvilken med förgylda bokstäfver stod att läsa: ,Den 30 November 1868, var anbragt en oljetafla med Karl XII:s bild, omgifven af åtskilliga fanor och olika slags vapen. På ömse sidor af katedern såg man en skog af furor och cypresser, samt gevär här och der uppställda. Salen var, liksom hela läroverksbyggnaden, rikt eklärerad. — Festen inleddes med tvenne fosterländska sånger, afsjungna af lärorerkets ungdom, med biträde af stadens sångare. Härefter bestegs talarestolen af lektor Forsberg, som i ett varmt och gripande föredrag skildrade hjeltekonungens bild, sådan han lefvat och ännn lefver i svenska mäns bröst, dervid framhållande hans förtjenster såsom menniska och hjelte, hvilka — yttrade talaren — alltid skola lefva i kärt minne, så länge svenskt hjerta klappar och svenskmannatungomål talas på Sverges jord. Den enkla festigheten afslutades med afsjungandet af ytterligare trenne svenska sånger: ,,Hör oss Svea, Kung Karl den unga bjelte samt folksången. I amdl firades dagen på ett värdigt sätt. Ur Åmåls Veckoblad meddela vi derom: Kl. 1,12 på dagen uppmarscherade musikkåren, folkskolans gossar, elementarskolans lärjungar, skarpskyttarne, brandkåren, magistraten, stadsfullmäktige m. fl. till rådhuset. Efter gifven signal, 3 kanonskott, satte sig festtåget i rörelse och marscherade till Stora torget, der tåget formerade fyrkant. Här var uppförd en ganska vacker estrad, försedd med emblemer; väggen och foten voro klädda med friskt granris; öfverst såg man Karl XII:s namnschiffer jemte en vacker krona, samt under namnet en sköld, målad i svenska färger, i hvars midt stod 17?2,,18, på ömse sidor häraf hängde stora svenska flaggor, derunder å hvardera sidan en pyramid af gevär och bajonetter; framför talareplatsen voro anbragte: i midten en aflång fyrkant, å hvars undra. del voro målade 2 kanoner i kora och deröfver en öppen lagerkrans, hvari sågs or1 A å ömse sidor häraf smade sköldar, hvarå stodo tecknade: Narva. Tolofzin. Krakau. Traventhal. Pultava. Klisow. Pultusk. Warschau. Frauenstadt. Bender. Öfter utförd musik de rektor Hamnqvist å talarestolen och höll festtalet. Derefter afsjöngs af singföreningen: Kung carl den unge hjelte, hvarefter borgmästare Jnson uppträdde å talarestolen och tillkännagaf att detta ögonblick täckelset föll från den bildstod, om svenska folket låtit i Stockholm resa till tinne af Karl XII på hans 150-åriga dödsdag, ch utropade ett lefve för hjeltekonungens minne, varvid de beväpnade lederna sköldrade gevär, la fanor sänktes samt musikkåren blåste fanfaer, hvarefter kunglig salut (21kanonskott) gafs. nder tiden utfördes omvexlande sång och musik. erefter uppträdde ånyo borgmästaren och utragte ett: Gud bevare konungen och fädernes