Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1868, sida 3

Elfsborgsbandet öppnas. När Kiel är öppet, är också Traveminae det; och uppgiften att ,,Kiel kan i allmänhet anses vara isfritt hela året, men i hvarje fall är förr öppet än det instängåa Lubeck, öfverensstämmer icke med verkliga forhällandet, sådant detta berörer möjligheten att underhålla ångbåtsfart. Rådet till varureqvirenter, att adressera sitt godz till Kiel för att vara förvissade om skyndsammaste befordran, torde med mycken varsamhet böra foljas, ty farten mellan Kiel och Göteborg har detta år underhållits med ett fartyg, hvars återskomst på samma linie nästa vår, enligt från dess I rederi till mig direkt meddelad uppgift, är osäker och åtminstone hittils icke beslutad ; men äfven förutsatt att detta fartyg återkommer och på tidigaste våren gör en resa hvarje vecka, kan väl en angelägen import på denna väg hvarken anses så säkert skyndsam eller så betryggad mot eventuhaliteter, som derest godset beordras till Lubeck, hvarifrän Halländska ångbåtsbolaget, lika tidigt som någon ångbåtsfart från Kiel på Göteborg Ikan komma att öppnas, bestämdt öppnar ångbåtsfart mel fyra ångbåtar, hvarförutan lägenheter blifva via Köpenhamn med de såkallade norska ångbåtarne, så att Göteborg minst hvarannan dag står i åugbåtsförbindelse med Lubeck I fråga om skyndsamhet torde således Läbecker-linien uppfylla allt, hvad skäligen af en gods-linie kan fordras, då varorna levereras i Göteborg 36 å 44 timmar efter aflastningen i Lubeck, med 4 åa 5 lägenheter hvarje vecka. Att Kieler-linien således icke kan, i något af ofvanantydda hänseenden, vara af sådan vigt för Göteborgs speditionsoch transitorörelse, som herrar L. R. Philip ansett sig böra framhålla, torde för hvar och en, som granskar förhållandena, vara uppenbart; men ännu återstår att betrakta en sida af saken — billigheten i kostnader — hvilken likaledes blifvit starkt framhällen. Denna fråga sönderfaller i tvenne: frågan om huruvida Kiel är billigare erport-eller speditionsort än Lubeck och frågan om lwruvida ängbåtsfrakten från det ena stället skäligen kan och bör ställa sig billigare än från det andra. Den första af dessa frågor är lätt besvarad. — Jernvägsfrakterna från alla delar af Tyskland, från Schweiz, Frankrike, Belgien, Holland o. s. v. äro till Eubeck lika billiga som till Hamburg ; och om varorna skola sändas till Kiel, måste de taga vägen öfver Hamburg, hvadan Kiel, för alla varor från sagde orter, måste blifva så mycket dyrare, som frakten utgör från Hamburg till Kiel. — För varor från sjelfva Hamburg är frakten till Lubeck minst lika billig som till Kiel, och varor från österrikiska länderna, för hvilka frakten till Libeck, i fråga om större partier, är något högre än till Hamburg, kunna taga vägen om Hamburg till Lubeck minst lika billigt och lika skyndsamt som om Hamburg till Kiel. — Icke något fall återstår således, der Kiel har företräde framför Lubeck, utan tvertom är det endast för gods från Hamburg och från Österrike, sem frakterna till Kiel icke falla sig anmärkningsvärdt dyrare. Den framhållna omständigheten: att en del tyska fabrikanter lemna siua varor franco tysk exporthamn förändrar icke förhållandet, och kan naturligtvis icke vara skäl för att välja en dyrare väg istället för en billigare. — Hvarje affärsman känner, att omkostnader skola intagas i kalkyl och belasta varan. — Således, vare sig att frakten är franco eller icke, ökar den dock varans pris, och en köpare har derföre alltid, lika mycket som säljaren — om icke mera — skäl att för sina requsitioner välja den utskeppningsort, dit frakterna falla billigast och derifrån bästa och billigaste tillfället är för vidare befordran. Återstår således endast frågan om ångbåtsfrakterna, hvarvid jag genast vill förklara, att dessa kunna och böra vara från Lubech lika billige som från Kiel till Göteborg. Med denna sak gifven, anser jag mig ötvertygad, att Göteborgs resp. importörer och speditörer — herrar L. RB. Philip inbegripne — skola låta den uppgifna förkärleken i fråga om Kiel falla och, såsom hittills, gerna begagna den linie öfver Lubeck, som, efter hvad visadt är, erbjuder den lifligaste förbindelsen, billigaste jernvägsfrakten å utrikes ort och — hvad som är värdt mycket — stabilitet. Då en tysk ångbåt innevarande år velat öppna linien Kiel—Göteborg och försökt att draga till sig den svenska importrörelse, hvilken hittills haft sin väg öfver Lubeck, var det naturligt, att detta företags upphofsmän och ledare skulle, genom fraktnedsättningar i möjligaste grad, söka vinna sitt mål; och lika naturligt är, att de, som af dessa tillfälliga nedsättningar haft fördel, gerna önska deras fortfarande. — Likvisst torde det böra medgifvas, att en ångbåtsfart måste, liksom annan industri, kunna svara räkning och bära sina kostnader, derest den skall kunna fortfara; och icke kan man med mera skäl grunda en solid affär på ett tillfälligt underpris i frakter än på ett tillfälligt underpris i andra hänseenden. — Frågan huruvida de från Kiel till Göteborg detta år antagna ångbåtsfrakter, vare sig att man håller sig till de å taxorna upptagna normala eller till de, såsom det vill synas, ännu lägre ackorderna i vissa fall, besvarar sig sjelf genom resultatet: att ångbåten lemnat sådan förlust, att tvifvelaktigt är huruvida den kan få fortsätta turerna. — Äfven om sådant skall ske, torde således icke tvekan böra finnas om, att ju, förr eller senare, vederbörande skola finna sig nödsakade hålla sådana frakter, som betäcka kostnaderna och svara räkning. — När detta sker, stå frakterna från Kiel ingalunda billigare än frakterna från Lubeck, och hvad jag vågar försäkra resp. trafikerande är: att från denna sistnämnda plats Halländska Ångbåtarne alltid skola hålla så billiga frakter som med omständigheterna kan vara förenligt, hvadan jag icke fruktar att någon annan linie skall kunna i längden blifva billigare, äfven om den för en kort tid underkastar sig förluster och uppoffringar, för att fästa uppmärksamheten på sin tillvaro. För att visa det icke ens nu, då Kieler-linien ansträngt sig för att vinna rörelse och nedsatt frakterna på ett sätt, som lemnat det kända resultatet, skillnaden mellan frakterna från Lubeck och från Kiel varit betydlig, torde det tillåtas mig nämna: att för centnern manufakturvaror har frakten från förstnämnde stället till Göteborg varit 2 rdr, under det att herrar L. R. Philip uppgifva frakten från sistnämnde ställe till 1: 80. Om ännu billigare ackorder för partier kommit till stånd på ena linien, hafva de gjort det äfven på den andra, och skillnaden torde således i hvarje fall hafva stannat vid dessa 20 öre för manufakturvaror eller normalgods och för gods med lägre fraktsatser hafva varit förhållningsmessigt mindre. För manufaktur-och korta varor från Hamburg till Göteborg i direkt expedition — det vill säga fria från alla afgifter och speditioner å mellanstationerna — upptager Kieler-liniens taxa 25 silbergroschen 2: 25 rmt pr centner; och till alldeles lika frakt och med lika fördelar eller befrielser har gods hela året i Hamburg för halländska ångbåtarnes räkning emottagits af deras dervarande agenter: Herrar Ch:s Petit Co. expedition, Alterwall n:o 47 — och öfver Läbeck tyra gånger hvarje vecka befordrats till Göteborg, under det att Kieler-linien expedierat sitt gods till lika pris, högst 1 d 2 gånger i veckan. Halländska ångbåtsbolaget inser ganska väl, att d et intresse fordrar, det frakterna hållas i Ne 2 D s