Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1868, sida 3

Om Transitosarten genom Sverge. Red:n har i detta ämne mottagit efterföljande insända genmäle: Under rubrik Transitofart genom Srerge innebåller Göteborgs Handelstidning N:o 275 den 25 sistl. November några betraktelser, egnade att visa det Göteborg, om ängbåtsförbindelsen rätt ordnas, är den plats, hvarifrån gods billigast kan försändas till alla de trakter i mellersta Sverge, som beröras af jernvägen. Såsom upplysande dokumenter äro dervid i tidningen intagne, dels en afspeditionsfirman hrr L. R. Philip till k. jernvägsstyrelsen ingifven framställning, åsyftande att bereda lättnad i transporten af transitogods, och dels. af samma firma utfärdade cirkulär och skrifvelser, innehållande kalkyler och uttryckande åsigter om det sätt, på hvilket Göteborgs ångbåtsförbindelser med Tyskland böra vara ordnade för att ofvan omnämnda rörelse må kunna taga vägen öfver Göteborg. Det nit, med hvilket nämnde speditionsfirma synes omfatta de i dess intresse liggande kommunikationsförhållandena, bör få tillgodonjuta behörigt erkännande; men just då man erkänner det riktiga i satsen: att Göteborg är, och kan blifva den fördelaktigaste transitooch speditionsorten för en stor del af riket och äfven för Stockholm, och detta äfven i fråga om godsimporten från och öfver Tyskland under de årstider, då den direkta sjöfarten på Stockholm är afbruten, måste man noga tillse och iakttaga, att de uppgifter och beräkningar, som göras, icke blifva ensidiga, felaktiga eller missledande; och likaså, att man icke, för gynnande af något visst intresse, begår orättvisa mot andra, hvilka äro minst lika berättigade till afseende, och för det mål till hvilket man sträfvar kunna till och med vara af större vigt. Hrr L. RB. Philips offentliggjorda kalkyler och uppgifter hafva gifvit mig anledning till dessa reflexioner och till den anhållan att inför samma resp. allmänhet få tramlägga några beriktiganden. Såsom ofvan är nämndt, instämmer jag fullkomligt i dessa herrars åsigt: att för importen från Tyskland till de delar af riket, dit jernvägsfrakterna äro billigare från Göteborg än från Skåne, Göteborg är den fördelaktigaste speditionsorten; men den jemförelse, som är intagen i cirkuläret mellan kostnaden för en centner manufakturvaror till Stockholm från tysk hamn, via Göteborg mot via Malmö, är i högsta grad oriktig. Den förutsätter nemligen: att varorna, för att från Lubeck komma till Malmö, skulle taga vägen om Kiel — Korsör och Köpenhamn samt hinna Malmö med en kostnad af 4 rdr 67 öre, under det rätta förhållandet är, att direkt ångbåtsförbindelse finnes mellan Lubeck och Malmö, under halfva året 6 dagar i veckan och under den öfriga tid, då sjöfart kan idkas, vanligen 4 dagar i veckan, och att frakten för en centner manufakturvaror der är 1 rdr 30 öre. Skilnaden ensamt mellan dessa summor reducerar den af hrr L. R. Philip beräknade minskning i fraktkostnaderna via Göteborg från 3,61 till 0,24 öre, och då är likväl ingen ändring gjord i den fraktberäkning till Göteborg via Kiel, som framhålles såsom i så afgörande grad vigtig ör Göteborgs rörelse. För att icke missförstås torde jag böra tillägga: att varor från Lubeck visserligen kunna sändas till Malmö på den i cirkuläret uppgifna vägen via Kiel—Korsör och Köpenhamn, och jag vill ingalunda bestrida att de då draga ungefär den uppgifna kostnaden; men när varor icke behöfva sändas en sådan dyr omväg, bör väl vid Jemförelse med kostnaden för direkt ångbåtsimport till Göteborg läggas eit lika sätt for importen till Malmö, då detta sätt der finnes att tillgå minst lika fullständigt — i hvad förbindelsen med Tyskland beträffar — som i Göteborg. Vid sådana vinterförhållanden, då farten af is stänges mellan Travemände och Skåne, stänges den äfven mellan Kiel och Göteborg, och alltså, vid de tillfällen då import till Skåne måste ske på den uppgifna dyra omvägen, är också import tili Göteborg omöjlig annorlunda än på samma väg och vidare just via Skåne pr jernbana. Den erfarenhet, jag vunnit under de 16 år jag ombestyrt ordnandet af ångbåtsfart på ifrågavarande platser, har lärt mig: att Travemunde Skånehamnarne äro tillgängliga minst lika tidigt som Göteborgs rivier öppnas, och ofta tidigare. Följden af denna erfarenhet är också, att Halländska ångbåtsbolaget numera alltid upplägger en ångbåt i Malmö, för att kunna med törsta lasten möta vid iskanten och ingå till Göteborg så snart