Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 3

lan har emottagit mig så väl här och ag finner mig så lycklig, som vore jag i nin egen samilj. Herr de Pomereuil, — som härunder ade sina ögon fästade på Gervais, — ycktes fråga honom hvad detta ville säga; nen denne låtsade om ingenting och tyckes till och med icke märka Gustaves häfiga oro, eller Claras sinnesrörelse, der von stod med nedslagna ögon, ömsom rodnande och bleknande. — Detta faller sig bra olägligt, sade fröken Celeste. — I morgon är det min brors namnsdag, och jag hade räknat på herr de Grandville. — Huru! utropade Gustave, — herr de Pomereuils namnsdag! Och jag som inte visste något derom! Herr Gervais, vi kunna icke resa, ty det skulle vara att fela, ni mot vänskapen, jag mot tacksamheten. Hvad egendomsköpet angår, så afstår jag det och ställer mig från detta ögonblick till fröken Celestees förfogande, för att ombestyra förberedelserna till festen. Allt hvad på mig beror skall göras för att få den lyckad. Skola vi ha en landtlig bal, så åtar jag mig orkestern. Herr Gervais spelar bjelpligt basfiol och jag blåser valdthorn temmeligen bra; jag skall skrifva verser, så att vi på aftonen kunna gifva en konsert, isynnerhet som fröken Clara äger en så utmärkt musikalisk förmåga. Hvil ken skada att jag inte har åtta dagar på mig! Jag skulle då ha byggt en teater, t) jag är en smula målare och byggmästare Ja, hvad ville jag icke göra för att bevismin värd, frökens herr far — en så goc far — de känslor af högaktning och till gifvenhet... Sannerligen, min herre, inföll nu her;