Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 2

i rörelse redan i två timmar. Jag har väntat på er för att göra en tur i parken med er. Kom, så träffa vi herr de Pomereuil, förföljande en bare, som hans skogvaktare uppspårat på morgonen. — Och hans rheumatism? — Den tänker han inte mera på. I den mån som barometern stigit har den satt honom på fötter, men, se der, jag tycker mig se honom vid skogsbrynet. Herr Gervais öppnade fönstret och Gustave hänrycktes af den tafla, som utbredde sig för hans blickar. Bortom parterren — på hvilken de skönaste höstblommor gruppvis utbredde sina lysande färger — utsträckte sig en ofantlig äng, här och der afskuren af trädgrupper bestående af popplar, aspar och jernekar med sina täta, rika skuggor. En trång dal begränsade ängen, bortom hvilken halmtaken och röken från en liten by framskymtade i bakgrunden. En temligen hög skogskulle blildade sonden i denna tassa, medan till venster en vidsträckt damm och till höger en större dy, djerft anlagd på sluttningen af en brant klippa, fulländade taflans båda andra sidor. — Hvad tycker ni om denna utsigt? rågade herr Gervais, hvilken hade märkt Gustaves öfverraskning. — Den är förtjusande! Hvems är denna täcka, egendomligt belägna by? — Det är Rochefort. Vi äro icke mer än en mil från Versailles. Den vägen skulle vi ha kommit; vi hade då undvikit dessa fördömda byvägar, som nu satte oss i så dåligt lynne. Apropos, jag har redan träffat herr de Pomereuil och uträttat ert ärende, som, — jag tillstår — satte mig i stort bryderi, ty det är ett!