Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1868, sida 2

illfälligt, för att qvarhåälla allenast det idla och höga, ty det är blott detta vi kunna beundra. Så kunna äfven de, som skåda den allne hjelten mera med historiens synglas, än genom sagans prisma, uppriktigt leltaga i de fester, hvarmed svenska folket vill i dag för sina ögon återkalla billen af segraren vid Narva. Vi göra det, under önskan, att hvad Karl XII ägde stort måtte för styrande och styrda tjena ill en herrlig förebild, och att hans fel måtte tjena båda till varning. Spanien för några månader sedan och Spanien nu äro, när man endast ser på ytan, som tvenne stater skilda genom årnundraden från hvarandra. Ännu i sistidna Augusti månad bar Spanien masken vt ett medeltidsland, som af medeltiden saknade endast hvad den egde godt, nemigen kommunal sjeifstyrelse, och af den nyare tiden hade tillegnat sig endast dess yten: en stor stående armå och en centaliserad törvaltning. Den resande, som färdades genom det minnesrika landet, fann ikasom grafvens tystnad utbredd öfver letsamma. I stads-och landtkommunerna styrde tjenstemän, tillsatta af regeringen, ydande hvarje dess vink och egande till sin förfogan ett ur befolkningens värsta slödder rekryteradt gendarmeri, hvars uppgift icke var att betrygga den personliga säkerheten, utan att injaga skräck hos enhvar, som af regeringen misstänktes för frisinnade tänkesätt. Spioner lyssnade på gatorna, i kyrkorna, i kasernerna. Inom armöen var ettstortrensningsarbeteigörningen; äfventyrare utan grundsatser, men benägna att för ordnar, avancement och penningar nedskjuta hvem helst regeringen behagade utpeka som sitt offer, hade hugnats med de högre platserna inom hären, och man hoppades att i det närmaste hafva fyllt samtliga offieersoch underofficersplatserna med slika subjekter, sedan man dels genom deportationer, dels arkebuseringar i massa hade befriat sig från ,,de farliga idernas män. Medan man sålunda sörjde för att de verldsliga vapnen skulle hvila i värdiga händer, hade man all anledning att vara belåten med det sätt, hvarpå det andliga svärdet fungerade. ,, Enheten i tron upprätthölls på det strängaste, den allena saliggörande romersk-katolska läran fann sina anspråk på envälde fullkomligt tillfredsstälda. Inqvisitionen var under andra namn återupprättad; man vågade väl icke bränna kättare, såsom i den gamla riktigt goda tiden, ty det skulle väckt för mycket och för obehagligt uppseende i den öfriga verlden; men man lät dem försmäkta i fängelser och dömde dem till spöstraff; autodaföerna inskränkte sig till uppbrännande af de biblar och nya testamenten, som man lyckades uppspåra. At folkskolor funnos icke många; men der de funnos, voro de anförtrodda åt presternas ömma vård. Deremot funnos universiteter, nästan flera än landet behöfde; äfven dessa voro ställda under presternas ledning, och de professorer, somitillegnat sig och förkunnat den nya tidens vetenskapliga åsigter, voro, med samvetsgrannaste omsorg om studenternas själavård, bortvisade Man skulle icke föreläsa i andra ämnen än som erfordrades för en sådan embetsmannabildning systemet behöfde, och en sådan prestbildning ultrapapismen äskar. Dock fick astronomien ännu ett rum bland dessa ämnen; hon behöfdes om ej för annat, så för regleringen af de rörliga helgedagarne i almanachan; men hon skulle föredragas så som under medeltiden. Professorn i astronomi var förpligtad att undervisa på det rättrogna sättet och att fördöma Copernicus, Galilei och Newton som irrlärare på sitt område. I Spanien gick ännu för några veckor sedan solen kring jorden; der klang ännu sfärernas harmoni; fixstjernhimmelen var ännu ,,primum mobile, och öfver denna tronade katolikernas Gud med jungfru Maria vid sin sida, S:t Jacob vid sina fötter, välbehagligt skådande ned på de för protestanterna resta spöpålarne. Så ville kyrkan och regeringen, och derför var det så. Men välbehagligast hvilade dock de himmelskes blick på sjelfva slottet i Madrid och på den fromma drottningen. Jungsru Maria fick väl blunda ibland för sin tjenarinnas svaghetssynder; men när hon åter öppnade ögat, hade hon tillfredsställelsen se sina undergörande bilder prydda med nya juvelsmycken och den fromma synderskan göra bot, iklädd syster Patrocinios linne. De, som upprätthöllo denna sakernas ordning, trodde utan tvifvel, att deras system skulle lyckas. Många iakttagare utanför Spaniens gränser fruktade detsamma. Ty upplysningen i detta land hade ingen säker mark att hvila på, emedan folkmassan befann sig i djupaste mörker. Bildning i modern mening fanns enct inom an dal af dan