Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1868, sida 2

lution i. o. m. kan ingifva förtroende åt de vekt sinnade, hvilkas antal desto värre är stort. Republikerna lefva så länge de äro dygdiga, och de falla, då de äro förderfvade och fulla af laster. Schweiz och Förenta Staterna bestå visserligen utan diktatorer, men en Washington och en Lincoln ha varit moraliska diktatorer, då det amerikanska fäderneslandets behof gjorde det nödvändigt. Ehuru sannolikt starkt belagd med partifärger, torde likväl följande beskrifning öfver några framstående spanska patrioter vara af intresse; det heter om dem: ,,Don Ruie Zorilla (ministern för handeln, de offentliga arbetena och undervisningen) eger ett till den grad revolutionärt temperament, att ett sådant blott kan finnas i Spanien. Han är revolutionens lefrande inkarnation, en man af nutiden, ett slags Danton utan grymhet, en Robespierre i smått, men utan hyckleri. Hans förstånd är djupt, hans blick skarp och rättvis, hans hållning fast och beslutsam, hans stil elegant, osökt, energisk, utan att vara sträf. För revolutionen och dess högsta ledare var denne man en verklig acquisition, ehuru man knappast förstått honom som cortesledamot. Man visste honom visserligen vara en förträfflig talare, men man har nu tillika i honom funnit en fulländad organisatör. 20orilla åtnjuter den allmännaste aktning, och derför fäster man äfven vid honom de största förhoppningar. Om han någon längre tid kommer att vara i regeringen, så skall tvifvelsutan det vetenskapliga framåtskridandet i Spanien göra jättesteg, enär han i hög grad är en initiativets man, har en apostels ståndaktighet och skall säkert blifva uppburen af hela den akademiska ungdomen. — Sagosta, inrikesministern, är ett dåligt val. Tänk Er salig Havin (den nyligen aflidne hufvudredaktören för den franska ,,Sigcle) med en portfölj, d. v. s. en liberalismens Chauvin med Esparteros godmodighet och af mycket medelmåttig talang — och Ni har Sagosta lifslefvande framför Er. Han hoppas allt af massornas sunda förstånd och af — försynen. Visserligen är han icko i stånd att just förderfva någonting, men han är än mera ur stånd att sjelfständigt skapa något. Han vill uppriktigt decentralisationen, men han har icke i detta afseende någon bestämd mening, ingen plan, intet program. Alla hans dekreter äro färglösa, så att det skall blifva af högsta nöden, att cortes skola beteckna hans väg, om han efter dess sammanträdande fortfar att vara minister. Man har nu hunnit så långt i Spanien, att man från alla håll påyrkar, att man handlar, organiserar och förbereder reformer; men Sagosta förstår ingenting af allt detta, och sålunda känner han sig nedtryckt af sin portföljs börda. — Emilio Castelar bedömdes rätt af, Times, då der yttrades: ,,Castelar är en man, för hvilken ingen annan sanning existerar, än drömmerierna i hans politiska hjerna. Han är en förträfflig talare, älskvärd causeur, framstående prosaist, men han hänför mera för ögonblicket, än öfvertygar. Han skulle lätt nog kunna framkalla en emeute, men aldrig skall det lyckas honom att bland förståndiga och allvarsamma politici vinna en enda för sina åsigter. Framförallt fattas det honom takt, och detta är det stora tel, på hvilket han skall gå till botten. Hans inbillningskraft är så underbart rikt utrustad, att den qväfver hvarje logisk öfverläggning hos honom; han är för mycket passionerad, för att kunna vara verkligt solid. I ett gifvet, revolutionärt ögonblick kan Castelar blifva ett ojemförligt, oersättligt rörelseelement, men under de nuvarande förhållandena kan han t. o. m. vara farlig. Han har en åder af Andr Chenier i sig — men af rent misstag skulle han kunna vara i stånd att åstadkomma maratister. — Py i Morgall är catalonier. Han är allvarlig som alla hans landsmän, och likasom de arbetsam och betänksam. Han är måhända den man, som bland alla spaniorer mest och flitigast studerat. Men derför är han äfven väl hemma i nästan alla ämnen: rättskunskap, filosofi, nationalekonomi, den exakta vetenskapen, ja, äfven i de sköna konsterna. Han är tänkare i detta ords hela betydelse, en af dessa sällsynta talanger, som ega gåfvan att på det noggrannasto syntetisera de mest invecklade frågor. Hans stil är klar, men allvarsam och sträng, likasom hela hans privatlif. Hans dygder, hans oegennytta, hans eldiga propaganda och hans kunskaper ha förskaffat honom allmänna sympatier och detta t. o. m. inom hans politiska motståndares leder. Som skriftställare är han en af de mest bemärkta juristerna i landet; som dialektiker och konstkritiker står ingen i landet öfver honom.