Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1868, sida 1

UTRIKES, FRANKRIKE. Huru stort det misstag varit, som regeringen gjort sig skyldig till, då den gjorde så stor affär af den till sitt ursprung ganska obetydliga demonstrationen på Montmartre-kyrkogården den 2 dennes, måste blifva klart för alla, som läsa den förhandling, som i denna sak blef förd inför polisrättens i Paris 6:te afdelning, denna domstol, som blifvit så sorgligt ryktbar genom sin stränghet mot hvarje frisinnadt yttrande eller handling. Det synes nemligen af förhandlingarne, att domstolen på ytterst klena skäl gifvit åklagarne fullkomligt rätt och dömt alla de tilltalade till fängelsestraff från 1 till 6 månader, eller till böter från 150 till 2,000 francs, både de studenter och handtverkare, som på olika sätt deltogo uti det, som föregick vid grafven, och de utgifvare af tidningar, som ,utbredt hat och ringaktning mot den kejserliga regeringen. Men å andra sidan skola försvarstalarne verka långt starkare på den allmänna meningen; ty man kan gerna säga, att aldrig förut har det blifvit sagdt regeringen så skarpa sanningar; aldrig förr har grundvalen för kejsardömet blifvit så blottad, som det här skett af Cremiex, Em, Arago och Gambetta. Och här var ingen för regeringen pläderande minister tillstädes, hvilken — såsom Rouhier i lagstiftande församlingen — kunde motverka intrycket; bär fanns ingen servil pluralitet att äfverrösta talaren; ingen president, som vågade kalla till ordningen. Cremieux, minister under provisoriska regeringen 1848 och en af de mest ansedda sakförarne i Paris, höll det första försvarstalet. IIan nöjde sig dervid icke med att tillbakavisa anklagelsen såsom oberättigad, samt att hänvisa på bristerna i bevisningen, utan han nagelfor äfven med regeringens uppträdande mot subskriptionen för minnesvärden åt Baudin, ,,denna namnkunnige martyr för rätten. Det gäller således här — sade Cremieux — att döma om den 2 December; det är icko vi, utan I, som ställen denna sak inför polisrätten; nå väl, så låtom oss döma deröfver! Sedan 1789 intill detta ögonblick ha vi i Frankrike haft fyra förjagade regenter och två statskupper. Det är icke af nöden att påminna om de fyra regenterna; de två statskupperna äro af den 18 Brumaire och ar den 2 December. En af kejsardömets organer har haft det vanvettiga modet att skrifva dessa ord: , Männen från den 18 Brumaire och 2 December vilia icke tillåta, att makten spelas dem ur händerna. låtoma oss således, innan vi öfvergå till den 2 December, omtala den 18 Brumaire, Det är ingen jemförelse möjlig mellan de ivenne män, som företagit dessa statskupper. Den ene är chef för italienska arme6en och för expeditionen till Egypten, och efter statskuppen uppbär kan konsulatet, detta tidsrum, då ytiro ära prydde hela den inre organisation, i hvilken vi linnu lefva. Och så kom kejsardömet, der man såg den man, hvilken utgick från intet, kalla till sin keisarliga brudsäng en österrikisk erkehertiginna, under det hans yngste bror förmälde sig med en konungadotter. Var den 18 Brumaire då icke förtjent af så mycken storhet? I talen om den allmänna omröstningen; men huru många millioner röster förkunnade då icke