Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1868, sida 2

vi nu äro så benägna att nedsätta — kunde jag hafva lust att säga: ,I kunnen vara Orientens mönsterstat. och utöfra ett oberäkneligt inflytande på den dervarande kristn befolkningen, så framt I — i stället för att rufva på oklaralutvidgningsplaner — viljen upprätta en inre styrelse, som vore mera värdig ett civiliseradt land och den al Eder drömda framtiden. Om Eder politik består uti befrämjande af utländska oroligheter, så bortkasten I sjelfva verkligheten för skuggan deraf; då låten I det, som Ikunnen råda öfver, falla Er ur händerna, och likväl svårligen uppnå, hvad I eftersträfven. Detta är ett råd, som gifves Eder i god mening, och som icke torde böra lemnas obeaktadt. Vi hafva i allt fall intressen nog i Orienten, för att göra oss det omaket att gifva detta rådEhuru man af telegrammer sett, att det liberala partiet segrat vid parlamentsvalen, torde det vara af intresse att erfara torypartiets valprogram, hvilket tydligast varit uttryckt af lord Stanley. I ett af sina valtal framhöll han följande 7 punkter: 1. att han vår för en reform, men icke för afskaffandet af den irländska statskyrkan; 2. att en utparcellering af egendomarne på Irland (detta var föreslaget at John Bright i ett af hans valtal) icke skulle medföra välstånd, utan tvertom ännu större elände; 3. att den år 1867 antagnal reformlagen tills vidare bör blifva sådan den är; 4. att elementarundervisningen måste förbättras och en serskild undervisningsminister upprättas, hvaremot man icke behöfde införa skoltvång; 5. att de förökade statsutgifterna under de tvenne sednaste åren icke kunna läggas regeringen till last, utan hafva sin grund i tidsförhållandena och de stigande priserna på alla förnödenheter; 6. att det nya parlamentet långt mera borde eftersträfva att reducera statsskulden än att tänka på afskaffandet af tullen på en del artiklar; 7. att han ständigt skulle uttala sig mot afskaffandet afden i lagstiftningen bestämda förstfödslorätten och mot införandet af hemlig omröstning.SPANIEN. Efter alla tecken synes jäsningen i detta and vara i tilltagande; det säkraste beviset härpå är generalkaptenernas framställningar om garnisonernas förstärkande. I Madrid hafva emellertid de moderata elementerna öfverhand. Som man vet, hade monarkisterna och republikanerna under flera veckor förhandlat om en kompromiss, hvilken nu föreligger i det valmanifest, som vi redan omnämnt. De förnämsta undertecknarne af detta manifest äro: Olozaga, Rivero, Rios y Rosas, Agiurre och Dulce. I detta manifest, der den monarkiska styrelseformen blifvit förordad, göres dock det tillägg: , Likväl är det här icke fråga om den monarki, som vi nyligen störtat, om en monarki af dynastiskt ursprung, om en monarki som anser sig högre än nationen, och som gör folkets suveränitet och frihet till en omöjlighet. Denna monarki är för alltid förbi i Spanien. Den monarki deremot, för hvilken vi vilja rösta, och som skulle tillkomma genom folkets rätt och vara en symbol af nationens suveränitet, befästar de allmänna friheterna och innesluter i sig de medborgerliga rättigheter, som stå högre än alla institutioner och all makt; detta är en monarki, som dödar roten till rätten omed Guds nåde och en dynastis supremati öfver nationen, en monarki på basis af demokratiska institutioner — folkets monarki. Vi rösta enstämmigt för den monarki, som, utrustad med alla väsendtliga attributer, likväl är med ett oupplösligt band förbunden med friheten. Det är fara värdt, att en stor del af spanska folket icke härvidlag skall förstå Olozagas dialektik. I Madrid har man påträffat ett stort carlistiskt vapenförråd, tillräckligt för att dermed beväpna en hel bataljon. TFhamgmana UHAnn