Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1868, sida 2

AAA H —— Från Berlin. ! (Korrespondens till H.-T:n.) Berlin den 16 November 1868. Det protestantiska Tyskland, framför allt Berlin, rustar sig till en vigtig och sannolikt mycket storartad högtidlighet. Dagen för denna fest är den 21 November d. å. För hundra år sedan på denna dag föddes i Breslau, hufvudstaden i Schlesien — hvilket då först sedan kort tid tillbaka definitivt öfvergått från det katolska Österrike till det protestantiska Preussen — Schleiermacher, det nittonde århundradets reformator. Med rätta ställes denne man i våra stora reformatorers led; ty han återinsatte icke blott, hvilket hans talrika motståndare visserligen nästan glömt, i början af vårt århundrade den då i anseende djupt sjunkna religionen i hennes rättigheter, utan eröfrade äfven åt densamma en ärofull ställning vid sidan af filosofien. Men framför allt uppskatta vi Schleiermacher så högt derför, att han, såsom det är att hoppas för alltid, befriat den kristna tron från medeltids-dogmatikens fjettrar, hvilket blifvit oändligt vigtigt för tidsålderns religiösa medvetande, för den kristna religionsöfningen. Det kan visserligen ej förnekas, att sedan några årtionden inom vår kyrka de lifligaste ansträngningar göras, för att återförskaffa dogmen det obetingade herraväldet öfver själarne; men sedan Schleiermacher bevisat, att tron mycket väl låter förena sig med det skarpaste, djerfvaste tänkande i religiösa saker, sedan han på detta sätt åter bragt den oinskränkta forskningens protestantiska frihet till heders, skall det ej mera lyckas några mörka sträfvanden att fördrifva den äkta protestantiska andan ur de evangeliska församlingarne: man kan låta missbruka de protestantiska predikstolarne till förmån för föråldrade dogmer — och predikstolen lemnar ju skydd mot offentlig motsägelse — men i åhörarnes hjertan skall den stela tron på en långt bakom, oss liggande tidaålders underliga läror aldrig slå rot; det nittonde århundradets vidgade begrepp låta ej mera skrufva sig tillbaka i den tidens trånga former. Härom har Schleiermacher dragit försorg. Hemligheten af Schleiermachers verksamhet ligger deri, att han samtidigt var teolog och filosof. Hans fader, hvilken såsom predikant haft starka inre strider att utstå, ville bespara sonen dessa strider och anförtrodde honom i början åt läroanstalten inom en af dessa hernhuterförsamlingar, hvilka erkänna Svedenborgs läror (?) och anses tör utomordentligt fromma. Men dessa lärors fjettrar lämpade sig ej för den unge Schleiermachers fritt uppåtsträfvande ande. Han flydde till Haile, der han fann ett universitet med en berömd teologisk fakultet, men en teologi sådan den just kunde vara på de sista decennierna af ett århundrade, som förvärfvat sig namnet ,,det filosofiska. Det är vigtigt att lägga märke till inflytandet af dessa båda kontraster. Af Svedenborgianismen qvarsatt och förblef under hela hans lif just så mycket qvarsittande i hans hjerta, att han aldrig kunde bli blott filosof och aldrig kunde helt och hållet vända teologien ryggen. Dessa läror bestämde tillochmed hans filosofiska riktning och derigenom hela det system, i hvilket hans verksamhet rörde sig. Ty som filosof var han, i likhet med Plato, mystiker i detta ords riktiga och bättre betydelse; han utgick från menniskans sinnelag, för att väfva det religiösa bandet, menniskans förhållanden till det öfversinnliga, dit förlade han grundvilkoret för förbindelsen med Gud. Denna platonska förbindelse förutsätter gudomen såsom något utom den synliga verlden befintligt, i motsats mot den aristoteliska riktningen, hvilken ej blott skulle vilja ana, utan äfven varsna gudomen. Schleiermacher begaf sig i början af detta århundrade till Berlin. Här rådde då ett utomordentligt rörligt vittert lif. Wilhelm von Humboldt, den berömde naturforskarens broder, en snillrik, fint bildad man, och Fr. von Schlegel voro de filosofiska elementerna i de estetiska kretsar, som medgåfvo ett fritt utbyte af tankar. Med dem trädde Schleiermacher i innerlig förbindelse, och isynnerhet utöfvade Schlegel såtillvida stort inflytande på honom, som han filosofiskt formligt uppfostrade honom och frigjorde honom från en viss blyghet, hvilken afhöll honom från att offentliggöra sina litterära arbeten. Men ett ännu större inflytande på honom är att tillskrifna en qvinna, den berömda och älskvärda Henriette Herz, som på den tiAA —