Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1868, sida 2

herrarne tillbaka hit och gif mig en rapport, så snart allt är i ordning. Sergeanten gjorde en militärisk honnör och tände en andra lantärna, som han räckte en af soldaterna tillhörande ronden. Nyckelknippan, som han lossat från den i dörren ännu qvarsittande nyckeln, lemnade han till en annan soldat, och en minut derefter bortdogo officerens och hans följeslagares steg på den ned till gården ledande trappan. — Gentlemän, till verket, om ni behvgar, sade sergeanten till de tre fångarne, så snart han såg sig ensam med dem; — om det funnes en möjlighet att låta er fly tillsammans utan att man upptäckte det och genast satte efter er, så skulle jag ej hindra det, ty äfven i nordstatsfångenskapen ligger man inte på rosor. Men för att åtminstone kunna befria öfversten, är det nödvändigt att vi handla gemensamt och hastigt. Inom tio minuter måste allt vara gjordt; men för min egen skull ber jag er iakttaga den djupaste tystnad rörande befrielsesättet. Utan att afvakta ett svar uppmanade han derefter de tre fångarne att följa honom, men likväl alltjemt hålla sig beredda att vid ett gifvet tecken bilda en grupp af två män, som buro en tredje. Bullersamt gingo de ut i den sparsamt upplysta korridoren, Ludlow arm i arm med sina kamrater och skenbart understödd af dem, hvarefter sergeanten sköt en rigel för fängelsedörren och ställde sig spetsen för det hemlighetsfulla tåget. (Forts.)