Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1868, sida 3

andras smekningar, men fröjdar sig åt hvarje gunstberis från den, vid hvilken han från början fäst sig. Bland alla djur är det hunden, som bäst förstår och trognast hyllar sig till menniskan. Man kan i många fall såg att hunden bättre känner menniskan än menniskan hunden. Mellan hunden och katten råder den största karaktersskiljaktighet. Ehuru husdjur, förblir dock katten mycket mer främmande för menniskan, och han är det tama tillståndet väsendtligen samma rofdjur söt i det vilda. De bevis på öfverläggning, han afgifver, kafva uteslutande afseende på rof och stöld. Hans förträffliga ortminne gör, att han stundom känner skasserierna i hela stadsqvarter. Det återstår oss att kasta en blick på apan. Detta djurs intelligens har man länge varit benägen att skatta alltför högt, förledd dertill af dess yttre menniskolikhet och starka härmnin sdrift, emedan härmningen så lätt förvexlas med sjelfständig handling. Emellertid äro bland aporna orangen och chirupansen begåfvade ej blott med utomordentlig härmningsförmåga, utan ock med förmåga af sjelfständig öfverläggning. En orangutang, som man gifvit kläder, proberade dem så länge, tills han ändtligen kunde påtaga dem riktigt. En annan, som blifvit åderlåten under en sjukdom, gick, när han sedan åter blef opasslig, omkring bland folk och pekade på ådern, uppenbarligen för att bli åderläten på nytt. Efter denna hastiga öfverblick af de psykiska företeelserna inom djurverlden, torde vi en annan gång komma till de försök, som blifvit gjorda, att af dem draga slutsatser med hänseende till beskaffenheten af djurens förstånd. TATT RN TAR; SUN UR RAR