Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1868, sida 3

de undervisningsverk. Den tid, mena jun torna, är snart förbi, då staten behöfve uppträda såsom målsman för de bättr lottade samhällsmedlemmarnes barns upp fostran och deras sedermera oftast lifs tidslånga underhåll, antingen såsom em betsmän eller pensionerade nådehjon. Mec hvad mindre rätt ega icke bonden ocl drängen, den ärbara eller fallna qvinnal fordra samma fria uppfostran, samm: välbetalta fast lättjefulla sysselsättning oci samma anspråk för pension på ålderdo men. Det är sorgligt nog att massan a olken ännu står på den låga bildnings grad, att deras uppfostran måste sko på allmän bekostnad, ja tillochmed ännu var: obligatorisk. Genom denna anordning skulle det stora antalet extra-ordinarijenstemän af sig sjelf; försvinna, och få talet embetsmän framdeles kunna fordr: tillräckligt höga vilkor för den högre grac af bildning de vetat bekosta sig, och de ras fåtal då ökas endast med de snillriktalanger, som förstå att göra sig gällande Ungefärligen sålunda framställer skrif relsen till Prim meningen med den provi soriska styrelsen, och slutar med att sök: öfvertyga honom om att ett så ädelt mål som det enda möjliga för betalandet a hans lands skulder, skall icke någon poten tat i Europa våga bestrida honom. När så en dag folken äro fria från sins påtrugade, oftast anbefallda skuldsättnin sar, då må det stå dem fritt att återiger börja med väljandet af nya konungahus mtagandet af nya successionsordningar ocl nya statsskuldsättningar, om de då änm icke skulle hafva vetat att betrygga si mot missbruken af konungslig eller kej serlig maktoch glansutveckling. Döme då de som då lefva!! K. F.