Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1868, sida 3

: C197 OMR PR UrY Ö-v-U7 jag ej vet mig vara firman Adolf Meyer Co det ringasto skyldig, alldenstund alla transaktioner, som oss emellan egt rum, skett för räkning af firman Robert Lindhult Co, efter den 26 Maj 1866, då jag utträdde ur nämnde firma, enligt hvad bestyrkt afskrift af rådhusrättens protokoll af den 28 Maj 1868 visar, och har detta förhållande alldeles icke såsom hrr Meyer Co nu vilja låta påskina, varit dem obekant. På grund häraf yrkar jag ogillande äfven af civila delen af käromälet, under förbehåll att, derest hrr A. Meyer Co skulle framkomma med ytterligare påståenden eller bevisning, tå vidare yttra mig och utföra min talan vid annat rätte gångstillfälle. Kärandernes ombud begärde härefter att den Synlige delegaren i firman, hr Hegardt, måtte tillfrågas om ej hr Lindhult, enligt någon tyst öfverenskommelse, likväl qvarstod, efter sitt utträdande, i firman. Hr Lindhult bestred att hr Hegardt skulle få höras, då han redan vid första sammanträdet i konkursen förklarat sig vara ensam delegare i firman. Hr Arvidson invände häremot: Herr konsuln har nu så länge fört firmans talan, att jag bestrider, det han äfven nu får göra det, helst då den verklige bolagsmannen sjelf är närvarande och kan svara. Parterna fingo nu afträda, hvarefter domstolen fällde det utslag att, ehuru målet, angående begånget bedrägeri af svaranden, icke kunde i det skick, som det nu kommit under handläggning, af domstolen till pröfning upptagas, fann densamma dock icke något hinder möta för framställningen till hr Hegardt. Hr Arvidson upprepade nu sin fråga sålunda: Har något tyst aftal träffats om att hr L., äfven sedan han utgått ur firman, gemensamt med hr Hegardt skulle bedrifva affärerna? Hr Hegardt nekade till att något slags aftal skett. Hr Arvidson invände härvid: , Meningen är, om icke det amla kontraktet äfven efter hr L:s utträde ur firan varit gällande? Härpå svarade hr Hegardt: Sedan hr Lindhult utträdt, har ej något nytt aftal egt rum, men jag har likväl, på grund af det första aftalet ansett honom som delegare i firman, ehuru någon delning af vinsten oss emellan ej egt rum. Skälet hvarföre han gick ur firman, var för att rädda den för utmätning. Hr Lindhult yttrade derefter, att då han egnat firman alla sina krafter, hade han ansett sig härför ega rätt att, för bestridande af sina lefnadskostnader, uttaga nödiga penningar, hvaremot på hans konto ej fanns ett öre af firmans vinst eller förlust. Kärandernes ombud begärde, att den af gode männen i konkursen afgifna berättelse skulle intagas i protokollet, då i densamma fanns bevis på att hr L. till trefjerdedelar ännu vore delegare i firman. Dessutom frågade hr Arvidson, om icke hr Lindhult, vid transaktionerna emellan hrr Rob. Lindhult Co och Adolf Meyerj Co, egenhändigt, och utan procura-fullmakt, underskrifvit lånekontraktet å 50,000 francs och de andra handlingarne. Svaranden medgaf, att han både skrifvit och undertecknadt dessa, men detta hade skett med den rätt, som en fullmakt att teckna firmans namn, gaf honom. Hr Arvidson: ,,Har hr konsuln äfven undertecknat denna fullmakt, och har densamma framvisats vid transaktionerna? Hr Lindhult: ,, Nej, hr Hegardt har underskrifvit den, och den har ej förevisats, emedan ingen begärdt det. Kärandernes ombud anhöll derefter att få höra några vittnen för att få bevist att hr Lindhult ännu qvarstod i firman. Efter hållen öfverläggning resolverade dock domstolen att något vittnesförhör derom ej lagligen kunde ega rum, mot hvilket beslut ombudet anmälde missnöje, samt anhöll att få i protokollet infördt en till magistraten i Kongelf den 30 September 1868, således långt efter hr L:s utträdande ur firman, ingifven ansökan, undertecknad af hrr Lindhult och Hegardt, om att de i Kongelf ämna öppna bodhandel, och hvilken ansökan slutar med följande tillkännagifvande: ,att ifrågavarande rörelse kommer att drifvas under firma Rob. Lindhult Co., under hvilken firma vi i staden Göteborg idka grosshandelsrörelse. Svaranden medgaf att en sådan ansökan blifvit inlemnad, och att han undertecknat densamma. Hvad den anmärkta slutmeningen angick, upplyste han att det vore , ett förhastadt uttryck, tillkommet utan någon afsigt. Kärandernes ombud anhöll derefter om uppskof för att anskaffa det omtalade kontraktet mellan de båda bolagsmännen, och, med bifall härtill, uppsköts målet till den 17 nästkommande December. Stämningen å hr Hegardt hade följande lydelse: I egenskap af fordringsegare i handelsfirman Rob. Lindhult Co. vid rådhusrätten anhängige konkurs, får jag härmedelst hos rådhusrätten anhålla om stämning å firmans ende synlige delegare, grosshandl. John Hegardt, med påstående, att han måtte, på grund af den bevisning, jag vid rådhusrätten skall förebringa, fällas till ansvar enligt 23 8 strafflagen för vårdslöst och bedrägligt förhållande mot firmans borgenärer. Då detta mål förekom anmälde sig såsom rättegångsbiträde för svaranden v. häradshöfding M. Lindberg, hvilken gjorde några anmärkningar mot kärandeombndets fullmakt, såsom ej fullständig. — Ombudet anhöll fördenskull om uppskof för anskaffande af ny sådan samt inlemnade en skrift, innehållande följande ,,anklagelsepunkter mot hr Hegardt: 1:o) Att H. gjort konkurs utan att uppgifva Rob. Lindhult såsom delegare i firman (ehuru H. intör gode männen sedermera medgifvit att Lindhult är delegare), hvarigenom med H:s begifvande, från konkursboet undantagits all den egendom, som uppgifves vara Lindhults tillhörighet. (Att Lindhult efter konkursens början vid borgenärssammanträdena erbjudit sig afstå denna egendom, omintetgör ej H:s skyldighet att ansvara för sitt brottsliga försök). 2:0) Att H. redan från begynnelsen af firmans verksamhet och innan Lindhult anmält sig vilja utträda ur firman, tillåtit att summor, uppgående till 100,000-tals riksdaler, af Lindhult dragits ur firmans rörelse samt i firmans böcker antecknats såsom fordran hos Lindhults förra, då redan upplösta och utan alla tillgångar varande, firma Corin, Lindhult Co., hvarigenom det undansnillade beloppet haft utseendet af en verklig tillång. g 30) Att H. tillegnat sig utan all rätt dertill och förskingrat ett parti hafre, sem af Meyer Co. lemnats till honom för att rias å ficmans i Kongelf belägna ria. 4:0) Fortsatt sin rörelse, som redan från början genom transaktionen med Corin, Lindhult Co. var på obestånd, endast i ändamål att fördröja Lindhults försättande i konkurs och derigenom tillnarrat sig och Lindhult kredit och penningar. Stämningen å hr C. F. O. Lindhult innehöll endast yrkande af ansvar för , vårdslöst förhållande mot sina borgenärer. I detta mål inlemnade kärandernas ombud följande skriftliga ,,anklagelsepunkter: I:o) Att Lindhult, sedan han bordt inse sitt obestånd och oförmåga att göra rätt för sig, fortsatt sin rörelse i ändamål att fördröja konkursens utbrott. 2:0) Att Lindhult, som aldrig egt öfver 40,000 rdr och på de sednare åren knappast 10,000 rår, tecknat borgensförbindelser för omkring 360,000 i rdr, hvilket sistnämnda belopp således icke stått i något rimligt förhållande till hans tillgångar. Begge dessa mål uppskötos likaledes till den 17 December. (Från Stockholm.)