bellre understödja republikanerna än lemna sitt bifall åt valet af en annan konung, i det de hoppas att derigenom hålla saken öppen och möjligen bana väg för sina egentliga önskningars mål. Moderados sägas äfven vara benägna att ansluta sig till carlisterna samt således uppgifva Isabella och hennes barn. Det är för att motarbeta dessa i viss grad samverkande sträfvanden, som den liberala unionens män (Serrano och hans liktänkande), progressisternas män (Olozaga, Prim och deras vänner) samt de moderata demokraterna slutit sig tillsammans, för att gemensamt — genom ett utskott utaf 4 från hvarje parti — utfärda ett upprop till folket för den konstitutionella monarkien på möjligast breda demokratiska basis. GREKLAND. Från Athen skrefs den 31 Okt.: Det kandiotiska upproret drager sina sista andedrag; många insurgent-anförare hafva underkastat sig turkiska regeringen. Visserligen befinna sig några få insurgenter ännu i bergen, men dessa äro endast qvarlemningar. Uppgifterna i grekiska tidningar om insurgenternas antal äro högligen öfverdrifna. Hvarje vecka återvända hundratals kandiotiska flyktingar till sina hem. RUMÄNIEN. Om partiförhållandena i detta land, som på sednare tider ånyo ådragit sig stormakternas uppmärksamhet, heter det i en korrespondens från Bukharest af den 30 Oktober till ,,Augsb. allg. Zeit.: I Donaufurstendömena stå tvenne partier mot hvarandra, hvilkas skiljaktigheter i åsigter icke endast angå Rumäniens inre, utan äfven dess utländska politik. I afvaktan på vigtiga tilldragelser nästa vår, är befolkningen delad i två grupper, som bekämpa hvarandra i tidningarne, på kaffehusen och genom demonstrationer. Den ena af dessa grupper utgöres at regeringen och dess anhängare. Deras sympathier tillhöra Ryssland och Preussen, genom hvilkas tillhjelp de icke endast hoppas vinna Rumäniens fullständiga oberoende af Porten, utan äfven att kunna upprätta ett konungarike, som under Karl I:s spira skulle omfatta alla af rumäner bebodda länder, således Walachiet, Moldau, Bessarabien, Bukowina, Siebenbärgen och Banatet. Enär detta parti icke kan eftertrakta en så storartad utvidgning, utan att erbjuda sina allierade någon ersättning, söker det förmå landet till utomordentligt starka rustningar, för att derigenom kunna blifva en allierad af betydelse. Det inför derför vapen och krigsförråder af alla slag från Österrike, Preussen, Belgien, England, ja, t. o. m. från Amerika, hvarifrån 15,000 Peabodygevär väntas. För att häfda nationalitetsprincipen räknar detta parti ännu på Garibaldis och hans politiska vänners understöd, med hvilka det från förra tider Istår i nära förbindelse. En insamling af bidrag till nationella vapenuppköp är för längesedan satt i gång af detta parti, hvars organer i pressen äro , Romanul, Sentinella och ,,Etoile VTOrient. Det andra partiet består af bojarer och mera försigtiga män, hvilka icke vilja sätta Rumäniens hela framtid på ett kort, eller — med andra ord — göra landets öde beroende på utgången af ett krig. De hålla på freden och en försigtig, framåtskridande utveckling af landet. De påminna om, att Rumänien kan tacka resultatet af Krimkriget och vestmakternas välvilja för den sjelfständighet, som det nu de facto har, och de vänta sig allt godt af vestmakterna, men icke så af Ryssland. Äfpen detta parti arbetar på en förening af samtliga rumäniska stammar, dock icke på eröfringens väg, utan genom en gradvis skeende utveckling af landets kultur och civilisation. För att äfven gifva dessa åsigter ett bestämdt uttryck, hafva medlemmar af detta parti inbjudit till en subskription för ett minnesmärke åt Napoleon III, Rumäniens beskyddare. Deras organer äro ,Presse, .Terra och ,,Le Pays Roumain. Enär rumänerna ständigt och allt tydligare framträda som en center för en förestående orientalisk rörelse, är det naturligt, att de flesta europeiska tidningar lägga i dagen ett stigande intresse för allt, som angår deras partiställning, politik, o. s. v. Dagens post. TYSKLAND. Den 10 November 1848 blef — som rr av —