Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1868, sida 1

rid styret. Med en axelryckning säga de: Hvad kunna vi väl göra? Vi utdela allmosor och hafva välgörenhetsinrättningar, men menniskorna äro så råa och dricka bara upp allt. Att genom uppfostran odla fattige underhafvandes själsgäfvor är farligt och ligger ej i de maktegandes plan. Så lofva de väl år från år att göra något för skolväsendet, men deraf blifver intet. Många ädla menniskor finnas dock, hvilka med själ och hjerta arbeta för folkets uppfostran. Så läste jag i dag ett bref från den berömde parlamentsledamoten John Stuart Mill till en mr Burton, såsom svar på hans fråga: om det vore sannt, att Mill hade bidragit till fonden för att få den liberale mr Bradlaugh invald i parlamentet, och jag kan ej neka mig nöjet öfversätta det i dess helhet, ehuru svårt att återgifva innehållet i så få ord som han. Brefvet står i dag i , Times, men naturligtvis med minsta stil i en prå af tidningen. Det lyder som följer: Avignon i Okt. 1868. Det är sannt, att jag subskriberat till fonden, som användes, att söka få mr Bradlaugh invald i parlamentet, emedan det är min åsigt, att den representationsförändring, som nu egt rum, skall alldeles vara utan gagn och verkan, om ej arbetsklassens tänkesätt och känslor derstädes blifva representerade. Vi hoppas att det nya parlamentet ej allenast skall lyckas bringa de liberala till styret och lösa den irländska kyrkofrågan, utan äfven taga en början till mått och steg, beräknade att förbättra massans af folket materiella och sociala ställning. Detta kan endast ske genom att såväl de sämre som bättre lottade klasserna äro representerade i underhuset och det af sådane män, som ega förmåga att göra sin röst hörd. J. S. Mill. Vi få nu se hvad som kommer att ske, men emellertid är säkert, att om, som troligt är efter den varma och torra sommaren, vi så en sträng och lång vinter, eländet här blifver rysligt, då nu redan arbetslösheten är så stor och medelklassen — jag menar den mindre bodhandlanden, handtverkaren och den redbare, flitige, nyktre, gifte arbetaren — klagar och lider. Allt är dubbelt så dyrt som för femtio år sedan, både hvad lefnadsförnödenheter och boningar beträffar, skatterna äro dryga, och dock äro arbetslönerna de samma som vid den tiden. Folkmängden har ökats med öfver trettio procent, och ehuru omsättningen ökats i mångdubbel skala, är dock konkurrensen så stor, att finnes det aldra ringaste ,job för en arbetare, så slåss minst tjugo derom såsom hundar om ett ben. Man reflekterar deröfver dagligen i tidningarne isynnerhet i dem, som äro beräknade att läsas af den publiken, samt ställer jemförelser emellan en redhar mans kost och en fånges, som aldrig saknar sin geda, sunda, stärkande föda af kött, grönsaker och bröd, då deremot mången ärlig man under veckor ej ser kött, utan måste lefva på the, (utan mjölk och socker) och bröd. Med en annan lagstiftning kan mycket förändras, men långsamt kommer det att gå, ty barnen äro redan i den yngsta åldern uppammade att se och höra alla de rysligheter, som här dagligen pågå. A. F. E. jr.