Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1868, sida 1

Från England. (Korrespondens till II.-T:n. London den 28 Okt. 1868. De vackra nordiska höstdagarne fortfara och om nätterna hafva vi rimfrost så att litet hvar har en förkänsla af vinterkölden, men huru mycket mera skall det ej kännas af den fattige, isynnerhet här, hvarest uselheten och eländet finnas i sin högsta potens. Mycket har jag sett, men aldrig trott att det var så, som jag erfor i går afton, då jag, genom att tillfälligtvis råka i samtal med en äldre man, som hörde att jag var utlänning, kom att yttra något om fattigväsendet här, samt gjorde mina reflektioner och jemförelser med andra länder. Jag berättade, att jag aldrig sett sådant elände, sådan osnygghet och sådan råhet som här. Han sade då: Ni har dock inte sett mycket, men om ni vill följa med mig sednare i qväll, skall jag visa er något, som ni troligen ej anat. Jag tackade, och vi följdes åt på vägar och stigar, som jag aldrig förr beträdt. På flera ställen ringde mannen, yttrade några ord till den som öppnade, och vi fingo inträda. Han syntes öfverallt vara bekant. Jag såg nu saker, som bragte mig att rysa, och hvilka jag hvarken kan eller vill beskrifva. Dertill fordrades Eug. Sues penna och förmåga. Men det kan jag emellertid säga, att jag aldrig trott, att till och med barmhertighetsinrättningar kunna tolerera sådan osnygghet, som utvecklas och frodas i dessa så kallade , Unions ), eller stallar, hvarest fattigt folk kan få fritt nattherberge, fruntimmer, barn och karlar om hvarandra, liggande på golfvet i rader såsom svin och iklädda sina trasiga paltor, mången gång halfnakna. Vi gingo att bese åtskilliga deraf, ehuru jag hade nog af att se ett enda sådant etablissement. Utmärglade och lidande sågo alla ut, värst dock barnen; många af de äldre voro druckne och förde oljud, hvilket en välgödd och frodig tjenare, beväpnad med käpp, tycktes söka stäfja, men något synnerligt besvär syntes han ej göra sig, utan återvände snart till sitt rum, hvarest en treflig brasa och ett bord med en rykande ,muttonchop, åtföljd af en stor mugg öl, syntes vara mera lockande för honom. Vi passerade genom åtskilliga platser och promenader, hvarest soffor äro utställda, och ehuru det var under fryspunkten, funno vi öfverallt dessa till fullo upptagna af ,,uteliggare, som få sitta der för polisen, men ej ligga på gatan eller annorstädes. Många vandrade dock bort utan att finna plats. Dessa måste således vandra omkring tills dager blifver, eller ock gå de in på en af dessa krogar, som just för dylikt ändamål hafva rättighet att hålla öppet hela natten till klockan två ) Unions, eller rättare Union Work Houses, äro ett slags arbetshus, som församlingarne bekosta. Ingen får der nattherberge, utan att förut hafva anmält sig å den polisstation, hvarest han är känd, der han får polett, som bereder honom nattlogis och frukost af th och bröd, men hvarefter allmosetagaren måste repa ett visst qvantum dref, då han vid utgåendet erhåller sex pence. Dessa sex pence vandra dock för det mesta snart i närmaste krögares ficka., m (v5 EE8