Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1868, sida 2

le uteslutande med enpfennigsgods lastade ågen betäcker jernvägstrafikens egna kostnader. Klagomålen öfver bristfälligheterna vid raktbefordringen på jernvägarne ha funnit ett hörbart genljud på handelsdagen. Att uppställa rättvisa och klara normer, för att reglera jernbanornas ansvar för bristande uppfyllande af deras allgganden vid pars—asporten, är en uppgift, hvars lösning hittills förgäfves försökts Hur man än tagit itu mied saken i författningår och reglementen, så återkomma klagomålen alltjemnt med samma styrka. Handelsdagens permanenta utskott anser ett genomgripande undanröjande af olägenheterna möjligt endast derigenom, att en ny bestämmande princip införes i förvaltningen af hela jernvägsväsendet. Utskottet gör fördenskull följande förslag: Jernyägsförvaltningarne skola fortfarande ha den uppgiften att draga försorg om banans och driftmaterielens hållande istånd, hvaremot de skola öfrerlemna omsorgen om det möjligaste användande af driftmaterielen åt den kläss af yrkesidkare, som genom hela sin affärsdrift är hänvisad till att egna denna uppgift en alldeles serskild uppmärksamhet. Fraktföringsaffären hvik ken jernvägarne för närvarande på visst sätt monopoliserab, skall sålunda öfvergå till köpmännen och speditörerna, hvilka — enär på hvarje bana flera sådana affärsidkare skulle träda i konkurrens med hvarandra — genom bättre begagnande af vagnsutrymmet, genom snabbare lastning och omsorgsfullare vård skulle bli i stånd att betjena sina kunder bättre än som kan ligga i jernvägsförvaltningarnes böjelse, så länge de monopolisera fraktföringsaffären. Detta förslag har antagits af handelsdagen med en till enhällighet gränsande majoritet; men en annan fråga är, huruvida jernvägarne verkligen äro villiga att samtycka till ett dylikt åtskiljande af trafikoch fraktrörelsen. Handelsdagen har vidare afgifvit sitt votum öfver en mängd mera aflägset liggande ämnen. Stort var antalet talare af handelsståndet, hvilka yttrade sig öfver samtliga trågorna med insigt och öfvertygande vältalighet. Nästan alla stodo på tidens höjd och ha lemnat bevis uppå, att den parlamentariska retoriken icke, såsom det hittills tyckts, är ett professorernas, embetsmännens och advokaternas monopol. I.