Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1868, sida 2

öron; jag stod utanför dörren och lyssnade, då de talte med min bror Leander. Min bror har också sagt mig det. — Hvar äro dina andra bröder? — Alla borta med de sista unga karlarne i byn; de ha tagit med sig alla hästarne utom två gamla krakar. De tänka gå till general Sherman och slåss under honom mot rebellerna. — De ha bortfört sin herres egendom? Det hade jag inte väntat af dem. — De tänka återlemna den så snart kriget är slut. De kunde inte stå ut längre här; hvar hvit behandlade dem sämre än om de varit hundar, medan general Sherman gör de färgade till soldater, och soldater, äro gentlemän. — Jag kan ej förtänka dem det, sade Alice estersinnande; — jag hoppas att den tiden är nära då de, som blifvit tvungna att stanna qvar, äfven skola upphöra att vara säljbara effekter. Men Rosa, för Guds skull, om alla ha begifvit sig bort och medtagit hästarne, hvem skall då föra mig och mitt arma barn till Mississippi? Du vet att din bror Leander är uteslutande bestämd till att passa upp de tre damerna, och de tillåta honom ej att göra mig den minsta tjenst. — Han har tjenat ut hos dtem, min söta missus, svarade Rosa med ett uttryck af skadeglädje. — Således tänker också han lemna mig? frågade Alice nedslagen. — Nej, inte er, utan de elaka ladies, för de ha befallt honom att göra er allt ondt. O, Leander är en trogen själ, — Har du sagt honom att jag tänker fly? Ladies ha sagt honom det. De