Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1868, sida 3

John G. Dale, Broadway N:o 15. William Inman, agent ). Såväl den af engelska regeringen, för besigtning af alla emigrantfartyg, till såväl beskaffenhet som utrustning och proviantering tillsatte sjöofficeren, commander Hoblyn R. N., som ock kongl. sjöpolisens befälhafvare, mr Raffh, hvilken sednare benäget biträdde mig vid dessa undersökningar, intygade samstämnmigt, att samma ordning, renlighet och omsorg för passagerarnes välbefinnande ombord, som nu visade sig å , City of Baltimore, rådde ej allenast å Inman-liniens 16 stora ångbåtar, utan äfven å öfriga rederiers större och mindre ångbåtar, som öfverföra passagerare till Amerika. På grund häraf kan jag således tryggt förklara, att mot dessa rederiers anordningar för emigranters och passagerares i allmänhet beqväma ötverresa till Amerika ingen grundad anledning till anmärkning förefinnes. Hvad åter angår de i några bref till hemmavarande anförvandter anförda speciella klagomål af enskilda emigranter öfver behandlingen ombord å ett par särskildt uppgifna fartyg af Inmans linie, så förklarade rederiet sig aldrig hafva erhållit någon uppgift härom, hvarken från emigranter, befälet ombord eller deras hufvudagent i Newyork; men då likväl möjlighet funnes att sådana denna sommar, då tilloppet af emigranter å denna linie varit större än någonsin, kunnat ega rum, så ville rederiet, ktadt klagomålen skett så långt efteråt och den genom anslagen ombord anvisade väg till skyndsam upprättelse försummats, vid hvart och ett af de uppgifna fartygens återkomst till Liverpool låta anställa noggranna undersökningar och med fullkomligt skiljande från hvarje befattning ombord bestraffa hvar och en, som kunnat göra sig skyldig till ringaste förbrytelse mot någon passagerare. ,Deras affär som skeppsredare vore, erinrade de, af allt för stor pekuniär betydelse, än de skulle vilja låta den störas af försumlighet i dylika fall. Dessutom förklarade sig Inmanska rederiet villigt att, till förekommande af hvarje anledning till missnöje, hos de svenska emigranterna ytterligare anställa flera pålitliga och välfrejdade svenska tolkar ombord å hvarje af dess fartyg, hvilka skulle gå sina resande landsmän tillhanda. Till sist får jag härjemte tillägga, att jag under hela tiden fann emigranterna blifva bemötta med välvilja och tjenstaktighet af alla, som hade med dem att bestyra; att alla deras billiga pretentioner i möjligaste måtto uppfylldes, samt att all den hjelp och ledning som påfordrades blef dem med beredvillighet lemnad. Det fanns intet exempel, mig veterligt, att de blefvo behandlade som slatvar eller framfösta som boskap, såsom vissa brefskrifvare skildrat saken, utan såg jag tvertom ganska ofta huru vår allmoge rätt väl förstår att göra sin rätt och vilja gällande. Göteborg den 6 November 1868. Conrad Luttropp, Poliskommissarie.