Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1868, sida 2

kades miss IIouler. Hennes ansigte glödd af harm, och medan hennes vanligen så milda ögon flammade till, utplånade et uttryck af fast beslutsamhet det drag a djupt förakt, som i början hade visat sig på hennes darrande läppar. — Miss Houler, började hon med lugn, fast röst, — huru mycket våra åsigter än afvika från hvarandra, så inverkade det likväl ej på mitt beslut: att ej fela i den gästfrihet, som ni efter min mans önskan åtnjuter i detta hus. Hitintills har jag förblifvit trogen denna min föresats; jag ansåg mig derigenom handla enligt Ludlows önskan, ehuru jag vet att han skulle mer än missbilliga ert uppförande mot mig, om han hade någon aning derom. Efter edra mot mig riktade, ovärdiga anklagelser och smädelser är jag emellertid tvungen att erinra er, att ni, likasåväl som min mans systrar, befinner er under Ludlows och mit tak, samt att det i hvarje ögonblick står mig fritt att bedja er lemna mitt hus — — Ett gällt, tredubbelt skratt afbröt Alice, men obekymrad om sina åhörarinngra hånfalla miner och tecken, fortfor hon: — da, Jag upprepar, det är milt hus, i hvilket ni befinner er. Om jag än icke hade uppoffrat hela min förmögenhet för att befrämja min mans planer, om jag än hade kommit hit lika så fattig som jag nu blifvit genom de sorgliga tidsförhållandena, och ej genom mitt eget förvllande, så skulle jag likväl anse detta hus som mitt. Så mycket rörande min ställning, miss Houler På förobråelsen om förräderi, som ni så öppet gjort mig, kan jag ondast af uppriktigt hjerta upprepa: Gud ske lof, att min stackars mäke råkat i