Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1868, sida 2

sig vara föremål för obehörigt klander: men han glömmer, att han icke råder öfver sitt lif och sin egendom. En efterträdare har andra åsigter, och då är arrendatorn till spillo gifven. Att förhållandet i Skåne är i allmänhet godt mellan egendomsegarne och deras arrendatorer, är ett faktum, som bör med glädje erkännas; men visst är, att gårdar finnas, hvarest den redlige, om också okunnige arbetaren blir svårligen betryckt. Det vore önskligt, att de öfrige herrarne ville, med all moralisk kraft, trycka på sådana grannar och fränder, att de i tid behjertade hvad deras frid tillhör. Det finnes lyckligtvis för den betryckte en utväg att befria sig från oket, och den ligger uti — emigrationen. Men det är dock en allvarsam sak, att skaror at idoga familjer skola nödgas lemna sitt fädernesland och gå till mötes de faror och det elände, som utvandringen bär i sitt sköte, men hvartill förtviflan kan drifva äfven den mest tålmodige. Vi hafva icke, så länge den afhandlade oron i Skåne var i svallning, velat gjuta den minsta droppa af olja på elden; men då den nu synes hafva inträdt i ett stadium af fredlig lösning, har tiden synts oss vara inne, att fästa uppmärksamheten på åtgärder, hvilka måste anses nödvändiga till att betrygga framtiden och återställa rättsförhållandet på ett varaktigt sätt. Hvad här blifvit sagdt om Skåne gäller i öfrigt äfven många andra delar af landet, hvarest den mindre brukaren, vare sig arrendatorn eller jordtorparen, lider af samma osäkerhet i fråga om besittningsoch eganderätt.